Efterlängtad grötfrukost

När jag anländer till Stockholms centralstation efter att ha åkt nattåget från Jämtland, söker jag instinktivt efter ett hål i väggen som kan servera mig en rejäl grötfrukost. De få hål som är öppna i tidig morgonstund kan erbjuda mig femton olika kaffevarianter och lika många olika europeiska smörgåsar för en redig femtilapp.
Innan mitt tåg avgår söderut, har jag hunnit klunka i mig en pressbyråkaffe och tuggat i mig en väl inplastad smörgås tillverkad av fiberfattigaste mjöl. Nöjd var jag inte, det hördes på magens vrål och syntes i mitt fejs.

En timme senare kliver jag av i Nyköping och snubblar nästan på järnvägskaféets trottoarpratare som vrålar ut budskapet: Grötfrukost, endast 38:. Mitt anletes rynkor spänner ut sig i stort belåtet flin och jag går in och beställer en grötfrukost.
För trettioåtta kronor fick jag en rejäl portion med risgrynsgröt och mjölk, ett kokt ägg samt en stor kopp kaffe med skinkfralla. Dessutom fick jag lite lugn och ro tillsammans med dagsfärsk lokaltidning.
Efter en sådan diger andra frukost tackade och bockade jag och sedan gjorde det inget att jag sa Marsviken i stället för Maaarsviken till taxichauffören. Solen sken som aldrig förr och det var sommarvarmt i början av september.
Peo Eriksson