Eget kök men inget val sänder marklig signal

Det finns lägen där fru Justitia skulle klara sig utan ögonbindel, där lagen inte ska vara blind eller oförmögen att ta särskild hänsyn. Lagar är dock sällan så skrivna, och även om de är tänkta att vara det, så brukar regelverken som de ligger till grund för, bli minst sagt rigida.
SN:s artikel i lördags (10/2) om Margareta Holmgren och Per-Åke Carlborg i Nyköping visar på två människor som hamnat i kläm mellan lag och regelverk. När lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade skrevs om var det naturligtvis inte för att göra det svårare för människor, utan för att ge dem starkare rättigheter.
Gruppboenden behöver byggas om för att klara de nya reglerna om eget kök och/eller större arbetsutrymme i toalettområdet. Detta berör även en del äldreboenden. Det är fullt rimligt att fråga om alla verkligen måste ha ett eget kök när måltiderna i en del fall är viktiga sociala aktiviteter i en del boenden. Måltiderna bjuder på sällskap och ja, låt oss vara ärliga, lite omväxling. Rätten att få äta i ett eget utrymme behöver inte vara det viktigaste för alla. Den ska finnas, men kombinationen eget kök och inget val sänder i sig märkliga signaler.

Smidigare regelverk till den enskildes fördel borde därför vara ett uttalat samhällspolitiskt mål. Centerpartiet talar om flexidaritet, att det moderna samhället kräver flexibla men solidariska lösningar. När blir detta allianspolitik?
På många håll i landet skapar regelverket en annan baksida. Nya regler och föreskrifter kräver mer boendeutrymme, men byggnaderna blir inte större. Platserna blir färre. Det blir därför något svårare att få tillgång till en plats på ett äldreboende, eller ett gruppboende för den delen. Hjälpbehovet i de egna hemmen kommer att öka, vilket kommunerna också kommer att behöva hantera. Åtminstone på sikt.

Ordföranden i äldre- och handikappnämnden Ann-Marie Wigertz (m) förklarar i SN att det som berör Margareta Holmgren och Per-Åke Carlborg inte hanteras direkt politiskt, deras frågor ska skötas av förvaltningen. Så är det. Men politiken står aldrig handfallen. Det borde vara påkallat för den politiska ledningen att ställa noggranna frågor till sin förvaltning och fråga hur det kommer sig att viktiga delar av det som var tänkt med lagen, de boendes rätt till inflytande, ibland hamnar på undantag.
Valfrihet och påverkansmakt är tunga politiska spörsmål.