Ekon från det förflutna

Vitryssland är formellt en före detta Sovjetrepublik. Men inte särskilt mycket har ändrats sedan kommunisttiden. Despotismen regerar, riggar valsegrar och använder säkerhetstjänsten för att förfölja oliktänkande och förhindra opposition. Ekonomin är hårt statsstyrd och någon privatisering värd namnet har inte genomförts. Dagens Vitryssland är på många sätt ett litet Sovjet i miniatyr, styrt av en diktator som anser sig ha ryggen säkrad genom sina vänskapsband med grannen Ryssland. Moskva tiger och tittar åt annat håll medan Lenin-statyn står kvar utanför parlamentet i Minsk.
För det vitryska folket må ledarna ha kommit och gått, men skräckväldet har bestått. Inför gårdagens så kallade val har den egenmäktige presidenten Aleksander Lukasjenko tvingats hota med att ta till dödligt våld mot alla former av öppen opposition och demonstrationer mot valfusket. Statskontrollerade medier rapporterar lydigt och inga avvikande röster släpps fram. På plats finns också utvalda utländska röster redo att förneka ofriheten och prisa regimen, ett eko från det förflutna.

Men trots allt finns det en demokratisk opposition som sakta, sakta nöter på diktaturen. Priset för dem som vågar stå upp är högt, ändå gör allt fler vitryssar det.
Det är inte långt till Minsk från Sverige och Europeiska unionen gränsar till diktaturen. Utrikesminister Laila Freivalds hävdar att Sveriges stöd till demokratirörelsen i Vitryssland ska kännetecknas av engagemang. Bra, det är något att leva upp till. Det borde innebära att regeringen anser sig tillhöra de tydligaste kritikerna av Lukasjenko-diktaturen. Det är anmärkningsvärt att detta inte har märkts av mer. När förtrycket är som hårdast på hemmaplan måste demokratirörelsen kunna lita på vänner och sympatisörer i närområdet och då särskilt inom EU.
På söndagskvällen samlades tusentals människor på Oktobertorget i Minsk för att protestera mot valfusket och förtrycket. Trots regimens hot om våld mot oppositionsyttringar.