Ekon från Stasi-arkiven

!Finska säkerhetspolisen och den svenska fick i början av 1990-talet listor från amerikanska CIA med uppgifter om svenskar som lämnat hemligstämplade uppgifter till den östtyska säkerhetstjänsten Stasi. I Finland är debatten het, i Sverige ytterst sval. Journalisten Björn Cederberg har skrivit en bok i ämnet, Kamrat Spion om Sverige och Stasi-arkiven (Förlaget Mormor), som dock inte bjuder på stora avslöjanden eller namn på svenska Stasiagenter. Men som en bild av det som var är den ändå intressant. Radions Ekot har i några inslag på senare tid också behandlat ämnet.
Det var inte alltid så att man sålde sig till kommunistdiktaturen av ideologiska skäl. Tvärtom, sådana spioner var Stasi inte helt lyckliga över eftersom de raskt hamnade på Säpos listor över misstänkta, om vi får tro Söderbergs uppgifter. Uppgifterna om hur exempelvis tullpersonal mutades eller någon nyckelperson vid företag inom den svenska industrin köptes med billig sprit och annat, är lika anmärkningsvärda. Det kan tyckas märkligt att det i det kalla krigets verkligen mörka skugga fanns dem som sålde sitt land för en spottstyver eller med en axelryckning.
En annan intressant detalj i boken är att exempelvis vänstersvenskar som Cederberg själv användes som nyttiga idioter för att kartlägga oppositionella i DDR. Genom att ha agenter i nyckelpositioner i Berlins alternativvänster så fick Stasi god koll på subversiva element.

I Finland är upprördheten över de medborgare som jobbade åt fienden stor. I Sverige har vi inte samma debatt, vår nutidshistoria skiljer sig åt. Det borde vara av intresse att samhällsforskningen får tillgång till så tillförlitliga uppgifter som möjligt om Stasis verksamhet i Sverige. Hemligstämpling med hänsyn till rikets säkerhet känns något överdrivet. Ett offentliggörande må vara intressant vad gäller de personer, Cederberg gissar på ett femtiotal medan Säpo säger tio, som i någon större omfattning sålde hemligheter till kommunistdiktaturen.
Men bland namnen lär sannolikt också finnas sociala tragedier, där frågan är vad som är så pass nationellt intressant att det motiverar att dessa fall vädras offentligt. Det vore av historiska skäl och samhälleliga skäl mycket intressant att få en så fullödig bild som möjligt av öststaternas nätverk i Sverige under det kalla kriget.

För unga och kommande generationer kan det vara svårt att ta till sig att någon skulle samarbeta med de diktaturer som förtryckte hundratals miljoner människor i östra Europa och Ryssland. Just därför är det viktigt att omfattningen och utformningen av denna verksamhet klarläggs så att det blir mindre av spekulation och mer av faktiskt konstaterande.