Ekonomin i Sverige är i grunden god. Värre ser det ut i USA och Europa men även där sker en sakta återhämtning. Att börserna runt om i världen störtdyker har inte med ekonomin idag att göra, utan med farorna som lurar runt hörnet.
Efter Grekland, Portugal och Irland riskerar nu också Spanien och Italien att dras ner i euroländernas skuldkris. Situationen är en självuppfyllande profetia. När marknaden känner risk kräver den bättre betalt för att låna ut. Krisländerna tvingas då betala högre räntor på sina skulder, vilket förvärrar deras redan ansträngda statsbudgetar. Därmed ökar också riskerna med att låna ut än mer och räntorna stiger igen. Ni ser mönstret.
Ekorrhjulet snurrar i allt högre hastighet utan möjlighet för de drabbade att ta sig ur.
Det finns tecken på att Italien och Spanien redan är inne i den negativa spiralen. De långa räntorna på deras statsskulder är mer än dubbelt så höga som Tysklands. Oron förvärras av ländernas storlek. Jämfört med Grekland är Spaniens ekonomi nästan fem gånger större, Italiens mer än sex. Om dessa elefanter faller räcker euroländernas krisfond inte på långa vägar.
Vad som då sker vet ingen.
Samtidigt är inget skrivet i sten. Silvio Berlusconi har hittills talat för döva öron när han försäkrat världspressen om landets stabila finanser. Visserligen börjar statsskulden närma sig 120 procent, men dessa siffror är inte ovanliga för Italien. Sedan 1993 har skulden ständigt skvalpat mellan 100 och 125 procent. Om ekonomin stabiliseras och tillväxten återvänder finns ingen risk värd att tala om.
Japan har under de senaste två åren haft en statsskuld på över 200 procent. Med en ränta på bara 1 procent är bördan ändå lättare än för många av euroländerna.
Aktiemarknaden verkar ha förutspått en ny kris. Tyvärr riskerar det att bli en självuppfyllande profetia. Men om ekonomin förbättras och förtroendet för krisländerna återvinns kan det snabbt vända.
Marknaden är riskkänslig men har inte alltid rätt.