I ett år har jag varit dagpendlare och har tagit mig från hemmet till jobbet och tillbaka. Man kan ta sig till jobbet på många olika vis, men i mitt fall har det blivit bilen där jag börjar dagen med nybryggt kaffe och ett par smörgåsar med skinka och ost.
Det har blivit några mil under det här året. Närmare ett varv runt jorden om jag inte hade stannat vid jobbet, utan istället kört vidare. Med en medelhastighet på 100 kilometer i timmdt funderar på vem det är som kör egentligen.
I ett år har jag varit dagpendlare och har tagit mig från hemmet till jobbet och tillbaka. Man kan ta sig till jobbet på många olika vis, men i mitt fall har det blivit bilen där jag börjar dagen med nybryggt kaffe och ett par smörgåsar med skinka och ost.
Det har blivit några mil under det här året. Närmare ett varv runt jorden om jag inte hade stannat vid jobbet, utan istället kört vidare. Med en medelhastighet på 100 kilometer i timmen hade det tagit mig 400 timmar. Lika många timmar har jag alltså suttit i bilen.en hade det tagit mig 400 timmar. Lika många timmar har jag alltså suttit i bilen.
Det har gett mig gott om tid att se och reflektera över alla olika bilmodeller – Opel, Saab, Volvo och BMW. Och jag har starka fördomar om vilken typ av människa som kör olika bilar. I Volvon sitter affärsmannen på väg till sitt möte och i den lilla Fiaten kör sjuksköterskan som ska jobba sitt skift på sjukhuset.
Själv kör jag en liten långsam bil – kanske passande för en trött småbarnsfar som passerat de 50?
Men en dag var det något som stack ut. Plötsligt passerade en knallgul Porsche. Och bakom ratten satt en gubbe med hatt. Som körde som… en gubbe i hatt. Långt under hastighetsbegränsningen. Mina fördomar krossades i ett slag.
Om någon månad hämtar jag ut en ny bil. Den kommer att förändra både körandet och miljön och kommer att ta mig till jobbet och tillbaka på enbart el.
Jag undrar till vilken kategori av bilförare jag kommer att höra då? Kanske stiger jag högt på bilpendlarnas inofficiella rankinglista?