Eld upphör
FN måste förmå att vara en konstruktiv och beslutsam kraft i genomförandet av det som ska markera ett slut på stridigheterna. Resolutionen innehåller ett flertal kniviga frågor. Att förmå Israel att dra tillbaka sina trupper från libanesiskt territorium kan komma att bli det lättaste. Det är ingalunda gjort på en kafferast, men säger en hel del om de övriga punkterna på dagordningen. Att FN-trupper tillsammans med libanesisk militär ska hålla hela södra Libanon rent från terrorgrupper och missilramper ställer stora krav på de närvarande truppernas effektivitet och samverkansförmåga. Israels bombningar har dessutom förött mycken infrastruktur.
Frisläppandet av de kidnappade israeliska soldaterna samt översynen av libaneser i israeliska fängelser lär dra ut på tiden. Den punkten är otydlig i resolutionen. Frågan är vad som man förväntas åstadkomma i termer av fångutväxling. När kan Israel sägas ha uppfyllt kravet?
Svårast av allt lär dock bli att avväpna hizbollah-rörelsen. Delvis för att den de facto är ett etablerat parti i det libanesiska parlamentet till strukturen lik det palestinska Hamas men delvis också på grund av att den libanesiska staten och dess militärmakt är svag och splittrad. Den libanesiska armén kan knappast ensamt etablera kontroll i de områden som räknas som starka hizbollahfästen. Om FN är redo att handgripligen bistå en avväpning är ytterst oklart. Det är möjligt att detta blir en bricka i det diplomatiska spelet med Iran, hizbollahs främsta finansiär.
Nyckeln till att på något sätt få den antagna resolutionen att leda vidare till något hoppfullt är att libanesisk demokrati och parlament ges utrymme att utvecklas, att FN-stöd och -bistånd garanteras för att återuppbygga landet vad gäller såväl dess infrastruktur som dess ekonomi. Kriget har visat med tydlighet att endast en stark, demokratisk libanesisk stat kan garantera fredliga kontakter med grannen i söder.
Så jobbar vi med nyheter