Även avgående ordföranden i utbildningsnämnden, Torbjörn Olsson (C) talar om ett ”i värsta fall” (SN 26/11) om antalet friskoleelever skulle bli fler än de kommunala.
Det är möjligt att båda uttalar sig i egenskapen av huvudman för kommunens gymnasieverksamhet, men som politiker finns ingen principiell anledning till oro över den utvecklingen.
Det är eleverna som avgör. Valfriheten är rättvis – i så måtto att de skolor som eleverna väljer växer och de skolor som ingen vill gå i krymper. Utbildningar som inte lockar tillräckligt många slås ut.
Konkurrensen är hård om eleverna – exempelvis på samhällsprogrammen. Det är en nyttig utveckling. Det framtida utbudet hänger på skolornas kvalitet och på elevernas val. Inget annat. Den svåra frågan är närmast hur man ska göra med utbildningar som ingen konkurrerar om och få söker.
Kommunalrådet – och tillika läraren – Urban Granström (S) gör alltså rätt som inte vill spekulera om den framtida fördelningen av elever mellan gymnasieskolorna. Så länge han bejakar friskolornas möjligheter att konkurrera är det inte han som ska bestämma var eleverna går.
Nyköping ska vara en attraktiv studieort. Det är den bärande politiska målsättningen. Den centrala frågan för gymnasieutbildningarna – vare sig vi talar om fristående eller kommunala skolor – är alltså om varje enskild utbildning håller måttet eller inte.
Just därför är det viktigt att den kommunala gymnasieskolan förmår att hålla långsiktigt fokus på högre utbildningskvalitet.
Det finns inga skäl att bli skrämd av friskolorna, men all anledning att sporras.