Eliana och Samra har tröttnat på rasismen
Blättejävel, stick dit du hör hemma, turkfitta, fan vad svart du är har din mamma glömt dig i ugnen? På Frejaskolan i Gnesta får elever av utländsk härkomst sådana uttryck slängda efter sig av sina svenskfödda kamrater. Eliana Najem och Samra Ahmed vet hur det känns.
Så beskriver Eliana Najem känslan när någon på skolan uttalar sig rasistiskt. Eliana och hennes kompis Samra Ahmed har tröttnat på det nu, och insett att det är tillmälen som de inte måste acceptera och tåla.
Man är van sedan man var liten och har försökt lära sig att inte bry sig om det, säger Samra Ahmed.
Förut vågade jag inte säga ifrån. Men numera frågar jag varför de säger sådär till mig eller till någon annan, berättar Eliana Najem som tycker att det har blivit lite bättre sedan dess.
Nu säger de inget när jag är med i alla fall, säger hon.
Rasistiska kommentarer kan även förekomma bland dem som flickorna betraktar som sina vänner. En kamrat kan lägga armen om dem och vänligt säga: Hej, min lilla neger.
Men det är inte så kul i längden, säger Samra Ahmed som tycker att folk borde koncentrera sig mer på människors likheter än på deras olikheter.
Vi är alla människor, vi har alla hjärtan, förtydligar Eliana Najem.
Flickorna har också svenskfödda kompisar som reagerar starkt på de rasistiska kommentarerna.
Ibland tar de nästan mer illa upp än vad jag gör, säger Samra Ahmed och menar att det beror på att hon är så van.
Flickorna vet inte riktigt vad skolan gör åt problemet, men har fått höra att det blivit bättre med mobbning och rasism jämfört med tidigare år.
Men det spelar ingen roll för oss. Vi tycker att det är jobbigt nu, säger Eliana Najem.
Frejaskolans rektor Sten-Åke Domeij är medveten om problemet.
Det är verkligen ledsamt och vi har försökt arbeta mot det här under flera års tid, säger han.
Det handlar om grova kränkningar som är fullständigt oacceptabla.
Domeij berättar att skolan arbetar aktivt med den gemensamma värdegrunden. Han tror på dialogen och på att alla måste förstå hur det känns att bli utsatt för sådana här saker.
Jag tror att det oftast förekommer när ingen vuxen finns i närheten, säger han och menar att eleverna därför måste ta sitt ansvar och vaka över varandra, och berätta för någon vuxen på skolan vad som har hänt.
Ingen elev på skolan ska acceptera att bli kränkt eller nedvärderad, säger han.
Det kan kännas svårt som kamrat att göra något, men man måste vara stark och tänka på hur det känns för den som blir utsatt för sådant här, säger han och påpekar att alla vuxna har uppdraget att agera när de får kännedom om rasistiska uttalanden.
Sara Bohlin
Så jobbar vi med nyheter