Elva år med torsdagsgänget
Kaffe och bullar, lite småprat och så lottning av banorna. Torsdagsmorgnarna är inrutade för tennisgänget i Nyköping. I elva års tid har man träffats på Rosvalla och spelat tennis. Om hälsan vill lär det bli fler.
Några mynt i syltburken, en snabb kopp kaffe och kanske en kanelbulle i förbifarten. Sen börjar man värma upp.
I varje fall ansiktsregionen. Det är mycket som ska ventileras sedan förra mötet.
Eftersom SN är på besök bollas lustigheterna från den ena sidan av rummet till den andra.
Och det gäller att hänga med.
Trots att medelåldern ligger närmare 70 är det inget fel på hjärnkapaciteten.
Inte heller på konditionen visar det sig sedan då spelet börjar.
Vi är ett vältränat gäng, hävdar Kalle Olsén bestämt.
1995 startade Bengt-Göran Palm det så kallade torsdagsgänget.
NATS tog hand om sina ungdomar, men oss veteraner var det ingen som tänkte på, säger han.
Nu har han 28 spelare igång varav och två damer.
Men vanligtvis är det runt 16 till 20 spelare som dyker upp på torsdagarna.
Och bra är det. Det finns bara fem banor i hallen och trots att man spelar dubbel är 20 spelare max.
Om nu ingen vill vara avbytare.
Alf Eriksson, 87 år och äldst av spelarna, har under de elva åren bara missat en halv dag.
Jag var tvungen att stanna hemma för att de skulle besikta lägenheten. Men jag dök ju upp senare, ursäktar han sig.
Därför ligger han varje år bra till att ta hem priset för flitigaste spelaren.
Däremot är det lika spännande varje säsong vem som ska bli Bästa poängplockare.
Alla skriver upp sina setpoäng efter varje match och så räknar jag fram det bästa resultatet, säger Bengt-Göran.
Och den som vinner får en chokladask för 17:50, fyller Hans Ahlbén i.
Nähä du, det är jag som köper asken varje år och lite mer kostar den, säger kassören i föreningen Sigurd Johansson snabbt därefter.
Så låter det i samlingsrummet. Returerna kommer snabbt och precist tillbaka.
Det här med tävlingsbiten är dock inte så viktig.
Det viktiga är inte att vinna utan att delta, citerar Bengt-Göran Palm precis som OS-fadern Pierre de Coubertin gjorde för hundra år sedan.
Att tennis är en jobbig sport vet alla och att det finns en viss risk för skador likaså.
Ändå har gänget klarat sig från några värre blessyrer.
Det var lite problem när de bytte golv i hallen. Då gick det inte längre att glida fram med skorna.
Man var tvungen att lyfta benen, säger Bengt-Göran och illustrerar det hela med några höga knälyft.
Sigurd hade missat den lektionen och föll så illa att han skrapade upp ansiktet i höstas.
Men jag var bra igen efter två veckor, säger han glatt.
Själv spelade Bengt-Göran tennis i tonåren.
När han var 17 slutade han för att sedan inte ta i ett racket innan 41-års dagen.
Sen har jag spelat. Nästan varje dag, säger han.
Att motionera regelbundet är något vi gubbar tror på. Det bidrar helt klart till att förhöja livskvaliteten, säger han. Vissa av oss har förlorat vår partner också och då är det viktigt att komma ut och träffa folk. Det sociala genomsyrar allt vi gör här.
Bastun efter tennisspelandet fyller därmed sin funktion.
Och när det vankas landskamp mot antingen Älta, Gustavsberg eller Åby, så är det lunch efteråt med mycket plats för prat.
Onsdagen den 3 maj väntas Älta komma på besök. Det blev storstryk för Nyköpingsgänget med 90 sist lagen möttes.
Men som sagt tidigare, gänget är inte så noga med siffrorna.
Det är att ha roligt som är poängen.
Så jobbar vi med nyheter