Emma inspireras av livet
Emma Håkansson, från Nyköping, är 18 år gammal och har skrivit så länge hon kan minnas. Nyligen debuterade hon med diktsamlingen Drömdimma och sockertimma.
Det är lite spännande. Ibland tycker jag inte om mina dikter och ibland tycker jag om dem, det beror lite på hur jag mår för stunden, men över lag är jag nöjd med samlingen, berättar Emma, som till vardags går sista året på Tessinskolans samhällsvetenskapliga program med mediainriktning.
Emma har skrivit sedan hon var liten, för att något måste ut, som hon själv uttrycker det, men den typ av poesi hon skriver idag började hon utveckla för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det är en lite egensinnig poesi baserad på tankar och drömmar, ofta full av energi och finurliga vändningar. Ett återkommande inslag i dikterna är ordfusionerna, där olika ord slås samman och därigenom ges en mycket koncentrerad innebörd, som här i dikten Lunchdikt4:
Och hon vildvirvlar
runt i korridorerna
och drar omkull
papper och pennor och
ordningsomeletter och
två ledelever
dynamitdans
Till slut faller hon ihop
i en pustande liten hög
och säger med glittrande ögon
att ibland måste man bara
(leva).
Emma har inte direkt inspirerats av annan litteratur. Hennes inspirationskälla är mycket större än så, och finns ständigt tillgänglig.
Jag kan bli inspirerad av allt möjligt; musik, möten, bilder, en humla, vad som helst egentligen. Man kan säga att jag inspireras av livet, men inte nödvändigtvis det verkliga livet, säger Emma med ett leende.
Dikternas stämning är därför mycket varierad vissa är lättsamma och livfulla, andra är lite sorgsna och några är riktigt svårmodiga men Emmas tillvägagångssätt vid skrivandet är oftast detsamma, oavsett dikternas innehåll.
De flesta dikterna är nedskrivna under ett ögonblick. Omedvetet kan jag kanske behandla en dikt i huvudet en tid, men skrivandet går oftast snabbt, förklarar Emma.
För andra unga och begåvade poeter vore säkert en fortsatt karriär inom litteraturen ett eftersträvansvärt mål, men för Emma är det ingen självklarhet.
Jag vet inte riktigt vad jag vill göra senare i livet. Efter studenten ska jag nog volontärarbeta lite, sedan får vi se. Gå en skrivarkurs kanske, eller fotografera, eller öppna en pysselaffär, jag vet inte riktigt. Men jag vill jobba med något kreativt, säger hon avslutningsvis.
Så jobbar vi med nyheter