En anmärkning hade varit bra för landstinget

Att folkvalda friar sina företrädare är ett tveeggat svärd. 2010 läggs nu till handlingarna – utan någon formell kritik i protokollet, trots en skandal med stort S och ett avgånget landstingsråd. Medborgarna serveras en politikens ironi gränsande till sarkasm.
Majoriteten av de folkvalda politikerna må framhärda i att landstinget inte har lidit ekonomisk skada av arvodesaffären och att felaktigheterna har hanterats på bästa tänkbara sätt. Detta har likväl varit oerhört dyrköpt.
Omfånget på skadan är för Landstinget Sörmlands del svår att överblicka. De ideliga försöken att försvara sig i stället för att utreda felaktigheterna från grunden, har förvärrat allt. Avståndet mellan väljare och valda har växt. De värdefulla gränsdragningarna mellan majoritetspolitiker och formellt opolitiska tjänstemän har fullkomligt eliminerats. Ett antal karriärer har fläckats allvarligt.
En barsk anmärkning mot 2010 års landstingsstyrelse hade, hur konstigt det än må låta, mildrat effekterna. Det hade varit en markering att landstingspolitikerna förmår att se detta ur ett icke-politikerperspektiv. En anmärkning hade träffat samtliga ledamöter i landstingsstyrelsen, över majoritets- och partigränser. Det hade varit ett sätt att börja reparera politikernas och landstingets förtroendekapital.
Socialdemokraten Alf Svensson hade förvisso en relevant invändning i ämnet. Om 2010 års landstingsstyrelse förtjänar en anmärkning för arvodesaffären borde även de föregående årens styrelser ha fått en, var hans argument. Ja, utan tvekan. Det är däremot inte ett skäl att avstå från att kritisera fjolårets missgrepp.
Visst borde den här dolda hanteringen av arvoden ha fått av kritik tidigare revisioner. Visst borde tjänstemannaorganisationen ha reagerat. Visst borde det här ha uppdagats redan vid ansvarsprövningen för 2007 års landstingsstyrelse, året då mixtrandet med ersättningarna utanför fullmäktigeprotokollet tog sin början och Alf Svensson var ordförande för revisionen. Men bubblan sprack först ifjol. Sådant är svårt att justera i efterhand. Det är inte som med utbetalda arvoden.
Det stundar en stenhård och absolut nödvändig diskussion om prioriteringar inom hälso- och sjukvården, som återigen allvarligt blöder ekonomiskt. Där behöver landstingspolitikerna och tjänstemannaledningen varenda uns av förtroendekapital som går att skaka fram.