I går påmindes jag till exempel om vad jag gjorde under midsommarhelgen för fyra år sedan. Jag hade skrivit ett inlägg som började "Förträfflig äventyrsmidsommar såhär långt...", följt av en redogörelse för vad jag utsatte mig själv för just den här dagen. Det är en ganska pinsam historia men jag tänker att jag ändå kan bjuda på det:
Jag hade precis börjat på SN. Det var midsommarafton, en fredag, och jag var schemalagd att jobba hela helgen. Just den här dagen jobbade jag till 17.00. Min plan var att fira högtiden blygsamt efter avslutat pass – färskpotatis, några sillbitar och en folköl, tillsammans med ett gäng nyfunna bekantskaper på Nyköpings vandrarhem (där jag för tillfället bodde).
Men det fanns ett problem – inte en enda mataffär verkade ha öppet längre än till 17.00. Jag lyckades lösa det genom att jobba in halva lunchen, varpå jag lämnade redaktionen runt 16.30. Ica Kronhallen, som ju ligger bara ett stenkast från dåvarande redaktionen på S:t Annegatan, var dött lopp. Där var det redan stängt.
I stället irrade jag mig fram till Coop Extra vid Stenbergsvägen, tyvärr via en olycklig genväg. Jag hade jag placerat mig själv på fel sida av ett högt stängsel – med taggtråd. Mataffären, som låg på andra sidan, skulle stänga inom minuter så det var bara att välja: klättra över eller bli utan midsommarmenyn. Jag valde det förstnämnda.
Några akrobatiska sekunder senare står jag och balanserar med fötterna högst upp på stängslet och känner omedelbart att det här kommer inte sluta bra. Därefter går det snabbt. Balansen sviker mig och jag gör någon slags fumlig framåtvolt ner på andra sidan. I processen fastnar jag med ringfingernageln i taggtråden, som spricker på mitten. Det blöder ymnigt. Jag snabbförbinder skadan och fortsätter ändå min förvirrade väg mot entrén. Innan äventyret når sitt slut hinner jag nästan bli påbackad av en bil på parkeringen. Säkert också mitt fel – koncentrationen var lite skakig vid det här laget.
Allting avrundas sedan på vandrarhemmet, där jag skamsen spenderar resten av kvällen. Maten smakade ändå förträffligt, så fasen om det inte var värt det ändå.