En brun skugga över folkhemmet

Nu gör hon det i en stort upplagd historisk roman om flyktingöden i Sverige under andra världskriget.
Huvudpersonerna i ”Om inte nu så när” är en tysk journalist med vänstersympatier och en sekreterare från Berlin.
Journalisten träffar en svensk flicka, gifter sig och får barn, medan sekreteraren oroar sig för sina föräldrar och släktingar som blivit kvar i Tyskland. I synnerhet efter kristallnatten stiger hennes oro. Men romanen är inte bara en skildring av individuella judiska öden, utan framför allt en nästintill dokumentär berättelse om svensk flyktingpolitik.
Journalistens flickvän jobbar lämpligt nog på utlänningsbyrån, där det också finns ett antal unga karriärbyråkrater och en byråchef med humanistiska sympatier. Graden av tyskvänlighet varierar, från oreflekterat medlöperi till uttalad nazism.
Annika Thor har sinne för hur de byråkratiska finterna avspeglar de oändligt mycket större kraftmätningarna i omvärlden. Flyktingarna utsätts för förnedrande kontrollrutiner, värdiga en polisstat. Det är förstås omöjligt att inte dra paralleller till nutida flyktingmottagning och Thor underlättar för just den tolkningen. Samtidigt är hon historiskt trovärdig, angående hur invandringspolitiken skärptes som svar på tyska påtryckningar och som eftergift för den högljudda pronazistiska opinionen i Sverige.
Det går illa för hennes romanpersoner. Sekreterarens bror, svägerska och brorsdotter försvinner in i Förintelsen. Själv tvingas hon till prostitution för att kunna betala för att få sina gamla föräldrar till Sverige, efter att hon tvingats lämna sitt ordinarie jobb på grund av att ariseringspolitiken sträcker sina tentakler ända in i Sverige. Journalisten blir anklagad för spioneri och internerad. Hans svenska hustru förskjuts av sin familj och går in i en psykos.
Annika Thor tecknar en svart, eller kanske snarare brun bild av Sverige. Den svenska antinazismen, som ju ändå inte var helt obetydlig, skymtar bara förbi i marginalen, medan nazistiska sympatisörer, eller bara småsinta dumskallar, tycks finnas överallt. Det svenska folkhemmet framställs som en auktoritetsberoende filial till Tredje riket, där skillnaderna egentligen bara är en gradfråga, inte en artfråga.
”Om inte nu så när” är gedigen epik, med säkerligen stort och tillförlitligt faktaunderlag, till exempel om förhållandena i de interneringsläger dit flyktingar fördes. Enda problemet är att Annika Thor hellre berättar för mycket än för lite, hellre påtalar än gestaltar.
Boken är alltså något för lång och ordrik, men ändå starkt berörande och angelägen läsning.