Den lag som Copyswede lutar sig mot stadgar att ersättning ska utgå för medier som är ”särskilt ägnade” åt att kopiera film och musik för privat bruk. Att exempelvis en mp3-spelare eller en tom kassett fyller den funktionen är otvivelaktigt. Men en hårddisk?
Den fylls snarare med semesterfotografier, nya datorprogram, spel och textdokument. Många använder dessutom externa hårddiskar som säkerhetskopiering. Att privatkopiering av musik eller film ens skulle vara det vanligaste användningsområdet är osannolikt.
UMA, branschorganisationen för de som tillverkar lagringsmedia, motsätter sig avgiften kraftigt. Efter ett halvår av förhandlingar med Copyswede bröt samtalen ihop. Och nu har Copyswede beslutat att införa avgiften ändå. En djärv chansning som direkt har överklagats till domstol.
Men medan ärendet utreds tvingas konsumenterna likväl betala avgiften.
Copyswedes agerande är med stor sannolikhet olagligt, men det är också omoraliskt. Att en privat branschorganisation anser sig ha makten att ta ut sådana avgifter utan att ha det rättsliga läget utrett är oroväckande. Då är något fel i lagstiftningen.
Att föra över familjealbumen till en extern hårddisk ska inte avgiftsbeläggas. Speciellt inte av musik- och filmindustrin.