Alla talar om att lärarnas status behöver höjas. En del i detta är att öppna för längre karriärvägar och för större lönespridning mellan lärare. Avståndet mellan förstalön och möjlig slutlön behöver öka.
Skolan har många bekymmer. Utbildningskvaliteten måste höjas. Lärarnas kompetens måste stärkas, inte minst genom kraftigt reformerade lärarutbildningar. Mycket har gjorts från regeringens sida under snart sex år, men effekterna dröjer.
Kritikerna mot kommunaliseringen av skolan har med visst fog hävdat att lärarna har förlorat i status sedan de blev del av den kommunala kedjan av löneförhandlingar.
Med svag löne- och kompetensutveckling är det svårt att locka unga till utbildningarna och att få examinerade lärare att bli kvar i yrket (SvD 9/5). I framtiden befaras viss lärarbrist, samtidigt som det inte är ovanligt att kommuner i dag kämpar med övertalighet.
På fullmäktige i Nyköping i tisdags kväll lyfte oppositionsrådet Anne-Marie Wigertz (M) frågan om vad kommunen som arbetsgivare gör för att behålla de bästa lärarna även när konkurrensen hårdnar. Den kommer att bli tuffare än i dag. Den kommunala skolan måste vara en så attraktiv arbetsgivare att det inte lätt för en konkurrent att bara plocka till sig värdefull kompetens.
Konkurrensen är värdefull, eftersom lönen förstås är en faktor i sammanhanget. Wigertz frågade kommunalrådet Nicklas Franzén (V) om Nyköping tänker sig några extrainsatser för just lärarlönerna. Franzén lämnade standardsvaret: att lönerna sätts av arbetsmarknadens parter, inte politiker.
Kommunalrådet Urban Granström (S) fyllde på med att det är först när lönerna ska förhandlas lokalt som kommunen kan agera. Dessutom, pikade han, var det i augusti 2010 som senaste förhandlingsrundan ägde rum. Då styrde Wigertz och Nyköpingsalliansen, bland annat genom Granströms nyblivna partikamrat Veronica Andersson, då i KD. Alla kan peka finger, men det leder ingenvart.
Lärarna behöver tydliga drivkrafter att utvecklas, menade Eva Andersson (C) och Göran Silfverling (FP) efterlyste ett politiskt mod att söka lönespridning. Inom kommunen blir det lätt att lärarlönerna pressas ihop i stället för att utrymmet för en lönekarriär värnas.
Om läraryrkets status ska kunna uppdateras, krävs möjligheter att belöna yrkeskunskap, ledarskap och kvalitet. Följden blir att andra lärare inte får samma löneutveckling. Sådant är känsligt, men för den svenska skolans skull nödvändigt.