En enskild människa kan göra stor skillnad
Hon sticker ut. Plötsligt vill alla veta vad Maud Olofsson tycker. I opinionsmätningarna har centerledaren seglat upp som kvinnornas favorit bland partiledarna. Men själv är hon inte förvånad.
Maud Olofsson har nära till känslor, pratar engagerat och hämtar gärna exempel ur vardagen. Siktet är inställt på maktskifte 2006. Och på måndag träffas de borgerliga ledarna i Olofssons kök i Västerbotten, långt från allfarvägen, för att ta de första stegen mot en borgerlig regering. Maud Olofsson ler finurligt när hon får frågan vad de ska diskutera.
Först ska vi lära känna varandra och sedan ska vi diskutera varför Sverige behöver en ny regering, säger hon.
Centerledaren pratar värderingar hellre än siffertabeller. Liknelsen om matade fågelungar och ivriga bävrar från talet i Almedalen lockade till många skratt men stod i själva verket för en svidande kritik av det svenska bidragssystemet. Olofsson tycker inte att det är rimligt att en miljon svenskar lever på bidrag och kritiserar socialdemokraterna för att dra partipolitisk nytta av människors utsatthet.
När du är så beroende av bidrag att fem procents sänkning är en personlig katastrof, är man också beroende av det socialdemokratiska partiet.
Hon belyser problemet med att berätta om invandrarkvinnan som trodde att ordet socialbidrag kom från socialdemokraterna.
En del tycker sig inte längre känna igen centern. De anser att Maud Olofsson leder partiet ut på främmande farvatten. Men det är inte sant. Den resan påbörjades redan för 30 år sedan med Thorbjörn Fälldin vid centerrodret.
Fälldin talade om pluralism och mångfald. Frågan är vad de orden betydde för Maud Olofsson då och vad de står för i dag.
Han fick mig att förstå att människor är olika. Många tankar ger mångfald medan enskilda tankar ger enfald. Thorbjörn Fälldin ville vara ett alternativ till det storskaliga samhället och uppifrån-perspektivet. Det kväver människan.
Idag är orden mer relevanta än någonsin, fortsätter Olofsson. Trots att människor aldrig har varit mer välutbildade än i dag får vi bara mindre och mindre att säga till om. Det är märkligt att inte fler protesterar.
Men centerledaren vågar också vara självkritisk. Centerpartiet har knappast gått i spetsen för mångfald i den offentliga sektorn utan snarare hållit vakt om den kommunala apparaten.
Vi har trott att politiken skulle göra allt, erkänner hon. Men nu är det annorlunda. Människor är mer resursstarka men vi har inte pengar till allt. Vi kan inte ropa på staten och myndigheterna varje gång det uppstår ett samhällsproblem. I övriga Europa finns många exempel där privat och ideell sektor samverkar. Det ger även ett starkare demokratiskt engagemang.
Frågan om hur samhällets uppgifter ska fördelas mellan stat, landsting och kommun är högaktuell. Norrlandspolitikern Olofsson ser positivt på samarbetet i Mälardalen som hon menar har inneburit en ökad förståelse mellan stad och landsbygd.
Hon kan tänka sig att vår region får ta på sig ett större ansvar än svagare regioner men att det ska finnas ett stort utrymme för kommuner och län att själva bestämma hur de vill organisera sig.
Uppifrånstyrningen har nått vägs ände. Vi behöver prova en ny modell för Sverige, säger Maud Olofsson.
Modellen stavas borgerligt samarbete. Allt får sin början i Olofssons kök. Sätt Leijonborg på att skala potatis och låt Hägglund skiva, Reinfeldt hacka löken men se själv till att krydda anrättningen. En läcker borgerlig frestelse är vad Sverige behöver.
Så jobbar vi med nyheter