En entertainer med nerv
Han har stått på scenen i hela sitt liv. Älskar att sjunga och möta publikens värme. Men trots ett halvsekels rutin, är Carli Tornehave rejält pirrig varje gång det är dags.
Åren 19501970 visste alla vem Carli Tornehave var. En efterfrågad artist, som sjöng, var filmskådis och spelade teater, revy, kabaré. Som ofta var med i radio och tv, inte sällan ihop med andra tunga artistnamn.
I dag, vid 74, står han fortfarande på scenen. Gör ungefär ett jobb i månaden, där han sjunger jazz, evergreens och schlager.
Det kan bli en hel konsert med storband, men det kan också bli några låtar på en pensionärsträff, berättar Carli, som önskar att anbuden var fler.
Men tv vill ju inte släppa in äldre artister, så folk tror ju inte att vi existerar!
Han är ordentligt förbannad på dem som gör program med ungdom för ungdom. Som inte bryr sig om alla pensionärer som lojalt betalar sin tv-licens.
De får ju inte ett skit för pengarna. Den producent som vågar göra ett program med oss gamlingar skulle få miljontals tittare, jag lovar!
Desto mer gläds han åt gensvaret han ännu får av sin publik. Beundrarbreven är inte lika många som förr, men än dyker de upp med förfrågan om autograf.
Jag svarar alltid! Är det något man behöver så är det uppskattning. Det är ju den som gör att man står ut med allt det andra i artistlivet, säger Carli bestämt.
Förr var det mest damer som visade sin entusiasm. I dag är det lika ofta herrar som uttrycker sitt gillande, plus att yngre ansikten syns i publiken.
Det känns oerhört roligt. Likaså att tidningarna skickar recensenter som skriver positivt.
En snabbkoll med rutinerat jazzfolk bekräftar berömmet; tonsäker och fantastisk timing hör till lovorden.
Andra gillar att det hörs vad han sjunger. En konst som för Carlis tankar till den store idolen Frank Sinatra:
När han sjöng, hörde man orden exakt även om det fanns en 60-mannaorkester bakom.
Det är så Carli, perfektionisten, vill ha det. Ett annat signum är hans scenklädsel, som ofta är smoking, fluga och lackskor.
Folk har betalat dyra pengar för att se mig. Då vill jag också vara sober på scenen.
Carli har musiken med sig sedan barnsben. Hans pappa spelade skickligt flera instrument, och Carlis egen talang placerade honom i Köpenhamns gosskör. När han var 15 fick han höra några 33-varvare med Frank Sinatra.
Det sa bara klick. Jag älskade hans fraseringar, hela hans musikalitet!
Än i dag är det Frankie Boy som gäller. Men det händer att annat slinker igenom. Carli langar in en jazzig, grymt medryckande version av Beatles Cant buy me love i cd-spelaren. På bråkdelen av en sekund är Carli i känslan. Känslan för musiken, som så tydligt syns i minsta nerv och utstrålar proffsets självklarhet.
Ändå har osäkerheten funnits där.
Förr vågade jag inte titta någon i publiken i ögonen. Var rädd att se något som jag kunde uppfatta som anti. I dag går det bättre och jag vet att det är där jag får min bekräftelse.
Men entertainern Tornehave har inte bara musiken i sitt hjärta. På en hylla i hans vardagsrum står fotografier på två vuxna döttrar, som han är mycket stolt över. En trappa upp har sexårige Wilhelm sitt rum med en liten säng, leksaker och mjuka gosedjur.
Tänk att jag skulle få bli pappa igen! Det känns helt fantastiskt, säger Carli och visar fina talgbollshållare som han och sonen har snickrat åt småfåglarna.
Vad brukar ni mera göra tillsammans?
Vi spanar på rådjur, fiskar och kollar på Bolibompa. I helgen lekte vi kurragömma-kull och då gäller det att både gömma sig och springa. Det är kul än har gubben inte stelnat!
Så jobbar vi med nyheter