En extrakongress i motsägelsens tecken

Socialdemokraterna inleder sin extrakongress på fredag och det ska handla om tillväxt och behovet av tillväxt. Per automatik blir det en motsägelsefull historia. Inte om man enbart ser till vad som står i de dokument som ska lägga grunden till partiets tillväxtidéer, men om man jämför med vad partiet verkligen gör.
I själva dokumentet finns det gott om självberöm, mycket hurrande i backspegeln men annars är det rätt slätstruket och emellanåt rent oförargligt. Lösningarna och idéerna för framtida tillväxt inte särskilt månghövdade. Ska socialdemokratin verkligen omfamna en tillväxtfrämjande politik krävs radikala slutsatser och ur partiets synvinkel kontroversiella lösningar.
Företagande och inte minst företagare får inte mer än några inställsamma ord i förbifarten. Det ska vara lätt att driva företag. Sverige ska ha växande företag. Sverige ska ha konkurrensdugliga företag. Visst är det så, men på frågan hur då? kommer inte mycket till svar. I handling har vi inte sett mycket hittills och lär inte se särskilt mycket i dagens budgetförslag heller.

Kanske är det för att partiet inte förmår besvara vissa grundläggande frågor: vad driver människor till skapande och måluppfyllande, vad driver människor till att starta företag, vad driver utvecklingslusten och, inte minst, vad skapar arbetstillfällen och vad driver människor att arbeta lite till. En väsentlig del av svaret ligger bortom kollektivismens famn, hos individen. För att kunna stimulera tillväxt måste man se både värdet av gemensamma åtaganden och fruktbara samarbeten men också av enskilda människors möjligheter att skapa en bättre framtid för sig själva.
Högskattelandet påstås ha många fördelar, men dess nackdelar vågar man inte diskutera i mer kontroversiella ordalag än att varje skattekrona måste vändas på. Nytänkandet lyser med sin frånvaro.

Om socialdemokraterna verkligen tror på människan, som det står i förslaget till politiska riktlinjer, räcker det inte med att tro på LO-ledningen. Med socialdemokratisk politik krockar lätt tillväxtens behov med ideologi.
Låt kreativitet och kunskap flöda är en rubrik. Men om man ständigt uppehåller sig vid allehanda stopplagar så begränsar man det kreativa flödet till ett som bäst stadigt droppande. Generationsskriften i företagen måste underlättas. Uppmuntra risktagande. Men om man inte klarar av att göra något åt arvs- och gåvoskatter, förmögenhetsskatter, snårig regeldjungel och annat som utgör roten till det onda, då blir orden innehållslösa. Och kongressandet om tillväxtens värde meningslöst.