Men när 2010 sammanfattas lär året gå till historieböckerna, som ett år när rationaliteten sattes på undantag. Individuellt förnuft kom i mångt och mycket att ersättas av kollektivt oförstånd. Tonlägen skruvades upp och nya vallgravar grävdes. I Sverige fick vi under året se en rad exempel på hur bristen på rationalitet, skapar en sämre värld att leva i.
Det mänskliga förnuftet var försvunnet på flera plaster, vars namn förknippades med irrationella handlingar.
Bjästa, Malmö och Drottninggatan är tre platser som får symbolisera 2010. I Bjästa våldtogs en flicka av en skolkamrat och en hel bygd tog gärningsmannen i försvar. Flickans berättelse ifrågasattes och hon tvingades bort från orten. Inte förrän SVT:s Uppdrag granskning uppmärksammade fallet, kom en ursäkt från samma vuxna, som borde ha skyddat henne.
I Malmö kunde en man, som besköt andra Malmöbor, till slut gripas. Men innan gripandet valde regeringen - till skillnad från när staden plågas av gängkriminalitet med utländska rötter – att göra vansinnesdåden till en integrationsfråga. Plötsligt blev det offrens fel att deras vägar korsades med gärningsmannens hat.
Och resonemanget kändes igen, när Sverige drabbades av sitt första självmordsattentat. Återigen kom ytterligheterna till tals; antingen i form av debattörer som gav alla muslimer skulden, eller i form av den naiva viljan att förklara religionen oskyldig.
Återigen sattes förnuftet på undantag. Precis som i Bjästa och precis som i Malmö.
Nu vänder vi blad. 2011 blir ett år fullt av minnen. Det är tjugo år sedan kommunismens ofrånkomliga kollaps; det är tio år sedan islamismen visade sin fulla kapacitet. Rationaliteten fortsätter att hotas av extremister i olika kulörer: politiska och religiösa fundamentalister, utan något gemensamt än att samtliga är män, som tror sig ha funnit sanningen.
Men vi behöver inte tycka lika, vi behöver inte ens tycka om varandra. Däremot har jag en anspråkslös förhoppning om att den mänskliga rationaliten får en mer framskjuten plats under det kommande året. Om inte annat för att vi ska kunna fortsätta se framåt.