På ena sidan Socialstyrelsen. På den andra Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). I potten ligger vilka krav som ska gälla för särskilda boenden – och vem som ska betala.
Socialstyrelsen är mäkta upprörd över att SKL försöker förhindra att det nya regelverket träder ikraft 2014 (DN 18/1). Det kan lätt framstå som att Socialstyrelsen slåss för att öka bemanningen medan kommunerna och landstingen iskallt säger nej. Det vore att helt missa den principiella konflikten.
Redan i dag finns det kommuner som låter individens behov styra bemanningen på de särskilda boendena, vilket Socialstyrelsen nu driver på. Trosa är ett exempel. Andra kommuner ligger i startgroparna för att gå i samma riktning. En av dessa är Nyköping, vilket vård- och omsorgsnämndens ordförande Jacob Sandgren (S) berättade i SN:s direktsända debatt om äldrevården för någon vecka sedan.
Det finns inget omfattande motstånd mot att låta individuella behov styra. Däremot är SKL inte helt till freds med att Socialstyrelsen sätter ramarna och bara skickar räkningen vidare.
Det här handlar alltså inte bara om reglerna för demens- och äldrevården, utan också om det kommunala självstyret. Socialstyrelsen hävdar rätten att utfärda bindande bestämmelser för att säkra liv och hälsa, men det är kommunerna och landstingen som måste betala om de nya kraven ökar kostnaderna för verksamheten.
Det är rimligt att staten betalar en del av detta om och när statliga myndigheters beslut driver upp priset för kommunerna.