En fyra från verkligheten
Han har ett ganska slitet utseende, skulle inte bli förvånad om han knarkar. Påsarna hänger under hans rödsvedda ögon, och ett fult ärr pryder hans högra ögonbryn. Det satt nog en piercing där en gång, som han fick utriven under något slagsmål. Och vad är det han bryter på? Det måste vara lettiska, eller ryska. Han är från någon öststat i alla fall, den saken är klar.
Han har problem med svenskan, helt klart.
Engelskan går inte riktigt fram den heller, och han låter frågande. Förmodligen befinner han sig i någon typ av lagerlokal, ett garage kanske. Och han är inte ensam. Några skrattar i bakgrunden. Det är nog en liga han är med i, en sån där liga som man läser om i tidningen. Balter som kommer till Sverige, gaddar ihop sig i gäng och snor bilar. Det är säkert därför de är i garaget, han och kompisarna. För att byta nummerplåtar på bilarna och skeppa över dem med färja till någon skum bilhandlare.
De har säkert ett kontor där, och en boss som styr allt de gör, och han har säkert beväpnade livvakter som får betalt i svarta pengar och en gång var de tvungna att röja någon ur vägen och
Jag sätter mig ner. Vad i helvete är det här? Vad håller jag på med?
Jag missade en siffra i telefonnumret, och hamnade fel. Jag råkade ringa till en kille som inte kunde prata svenska. Varför trodde jag att han var en mafioso, bara för att han pratade knackigt? Några ekande skratt i bakgrunden, so what? Jag ryste när jag insåg vad det var som fick mig att inbilla mig allt det där. Det var en fördom.
Och jag hade ju bara slagit en siffra fel
Så jobbar vi med nyheter