En generation som tror sig vara helt unik
vara helt unik och annorlunda och som står i centrum av hela universum.
Jag tillhör en generation där dyra märkeskläder, stora TV-apparater och mobiltelefoner spelar roll. Ju mer du har av sådana prylar, desto mer statuspoäng inkasserar du.
Media spelar ut sin roll som identitetsutsuddare, så håll hårt om ditt riktiga jag, för snart kanske det upphör att existera. Inne- och utelistor tas på lika stort allvar som Guds tio budord gör för kristna fundamentalister. Allt är polariserat; antingen är man inne eller ute. Något mellanting finns inte.
Vi säger oss vara feminister, anarkister och veganer trots att vi inte vet innebörden med att vara det. Vet vi vad revolution är för något? Helt plötsligt är en tjej feminist om hon går runt i tröja där det står Pornstar. Är det ett stort steg på vägen till jämställdhet? Skulle inte tro det.
Vi ser upp till och avundas kändiskåta personer som etablerat sig i kändismaffian tack vare någon av de många dokusåporna. Att förnedra sig i TV är det pris de får betala för att kunna husera i media och få inbjudningskort till kändisfester. Många i min generation älskar att se människor förnedra sig. Det kanske är bra att se att andra inte är så perfekta som vi tror, men det finns bättre sätt för att göra den upptäckten än att sitta paralyserad framför dumburken och se när personer går på toaletten.
Vem bryr sig ärligt talat om vem som knäcker flest kokosnötter på en liten Söderhavsö eller vem som blir veckans storbonde? Det kanske låter som om jag menar att jag är den enda personen som inte gått i den här fällan. Så är det ju självklart inte. Det är svårt att vara oberörd när man påverkas 24 timmar om dygnet från alla håll och kanter.
Eftersom Sveriges enda icke-kommersiella TV-kanal, SVT, verkar ha riktat in sig på en äldre åldersgrupp så väljer många yngre de mer ungdomsanpassade kanalerna, till exempel
Z-TV med de otroligt duktiga programledarna. Jag hoppas att ni observerade ironin i föregående mening. Medias uppgift är att informera, granska och underhålla. I dag verkar det som om de flesta tidningar och TV-kanaler hoppar över de två första uppgifterna och istället satsar allt på Gladiatorerna och annat i samma stil.
Det får väl bli pensionärernas uppgift att rädda den tredje världen, om de nu kan slita sig från Bingolotto förstås. Min generation har inte tid med sånt. Vi måste ju följa dokusåporna, läsa Vecko-Revyn och Café och leva upp till vår attityd slit och släng och strunta i andra.
Har jag sagt ja till allt det här? Knappast, men jag har inte gjort något för att sätta stopp för den massmediala våldtäkten. Jag är förvillad och vill se förändring.
Varför skriver jag om det här? kanske ni tänker. Ni får se det här som resultatet av den hopplöshet och irritation som fyller mig då det blöta, kalla och gråa vädret uppenbarar sig. Då man helt plötsligt ådrar sig en kronisk förkylning och när man är tvungen att ha en stickig halsduk runt halsen för att inte frysa ihjäl. Hösten är här. Visserligen praktfull, men vore det inte bättre att gå i dvala och vänta på varmare tider?
Så jobbar vi med nyheter