Sverige är ett exportberoende land. Om man vill förstå hur vårt välstånd skapas så måste man börja där – i privata företag med globalt attraktiva produkter. Exportberoendet är även nyckeln till de varsel som nu drabbar stålkoncernen SSAB i Oxelösund. I en skakig omvärld med fallande efterfrågan skakas även östra Sörmland om.
Under den senaste tiden har antalet varsel ökat på arbetsmarknaden. SSAB varslar nu 450 personer, varav 150 i Oxelösund – en liten kommun med stort beroende av den största privata arbetsplatsen, bruket. Jobb som går förlorade drabbar i flera led. Anställda blir av med sin försörjning och det får effekter på samhället i övrigt: med minskad konsumtion och mindre vardagspengar i rörelse, med krympande skatteintäkter och ökad oro om framtiden.
Samtidigt är Oxelösund en härdad exportstad. Det är inte första gången som osäkerhet i exportländerna slår igenom lokalt och omvärlden kommer att behöva mycket stål även i fortsättningen.
När Arbetsförmedlingen 2010 analyserade den svåra globala finanskrisen 2008-2009 visade det sig att varselvågen i landet då var betydligt större än vad som sedan blev till uppsägningar. Men det som nu sker i Oxelösund och på flera andra orter är allvarligt nog.
Regeringen har fått kritik från vänster (!) för att den tar i för mycket på utgiftssidan. Syftet är att stimulera konsumtion, att minska näringslivets och arbetsgivarnas kostnader kombinerat med en investeringsökning av historiska proportioner i infrastruktur. Järnvägsprojektet Ostlänken kommer att vara guld värt även under byggtiden.
De statliga investeringarna kommer att göra nytta för att motverka de värsta effekterna av omvärldens – och inte minst eurozonens – ekonomiska oro. Precis som de skattepengar som läggs på utbildning och kompetensutveckling. Även om det likt 2008-2009 skulle visa sig inte bli fullt så jobbigt som varslen i dag antyder.