Ett lackmuspapper färgas rött av sura förhållanden. Under basiska förhållanden färgas det blått. Den som i dag lägger ett politikens lackmuspapper mot Sverigedemokraterna ser snabbt att det blir brunt.
En film från en mobilkamera har visat hur SD:s ekonomisk-politiske talesperson kallat en kvinna "hora" och använt rasistiska tillmälen. Klipp ur samma film har SD själva tidigare använt för att visa hur utsatta deras företrädare är.
Partiet har ägnat mycken möda åt att försöka framstå som rumsrent. Medlemmar och folkvalda som sagt alltför rasistiska saker har kastats ut ur partiet, men den hårda kärnan kring partiledaren Jimmie Åkesson har förblivit intakt. Tills nu, när ekonomisk-politiske talesmannen Erik Almqvist i en avslöjande filmsekvens inte bara visar upp sig som rasist, utan också som lögnare. Ett korthus rasar samman över en hög dynga. En sur dag för basen i partiet.
Almqvist fick sparken ur partitoppen. Det är krishantering modell 1A. Sverigedemokraternas absolut svåraste stund i riksdagen är här. Rasiststämpeln sitter där för alla att se, mitt i pannan.
Med klassisk medial dramaturgi har tidningen Expressens reportrar dragit ned byxorna på några av partiledarens närmaste män. SD-topparna har ljugit för att försöka rädda ansiktet – och nu är de avslöjade i en härva av rasistiska tillmälen, lögner och kvinnoförakt. Om inte övriga i filmtrion också får lämna sina uppdrag framstår Åkesson som vek inför de värderingar han själv säger sig ta starkt avstånd ifrån.
För inte så länge sedan funderade SD över varför så få kvinnor stöttar partiet. Det är bara att tita på filmen igen. Svaret finns där, svart på vitt.
Under kostymerna visar filmen tre stridsberedda grabbar som sprang på stan i brinnande valrörelse, hade druckit och kände sig provocerade, hatade invandrare, kallade en kvinna som ifrågasatte agerandet för hora – och skrattade åt allt när de gick hemåt i sommarnatten.
Säkert finns det SD-sympatisörer som tycker att deras partivänner gjorde rätt, men för partiledaren Jimmie Åkesson är den här dagen också den svartaste. Gång på gång har han påstått att han leder ett "invandringskritiskt" socialkonservativt parti som tar avstånd från rasism. Ändå satt de värderingarna där, vid samma bord, i den absoluta inre kretsen. Det kan han inte ha varit omedveten om.