Flyktingströmmarna till Sverige har inte varit större sedan krigen på Balkan i början av 1990-talet. Självklart utsätter det Migrationsverkets verksamhet för mycket hårda påfrestningar, i allt från behandling av ärenden till möjligheterna att ordna boende i väntan på besked från myndigheternas sida.
Sveriges åtaganden vad gäller flyktingar och asylsökande bygger på en bred partipolitisk samsyn. Vi tar ett humanitärt ansvar när konflikter driver människor på flykt. Just nu är det konflikten i Syrien som ökar flyktingströmmarna. 54 000 personer väntas söka asyl i Sverige nästa år (Ekot 29/10). Det är många, men det är en bit kvar till rekordåret 1992, då 84 000 personer sökte skydd undan striderna på Balkan.
Ingen kommer att lämnas på bar backe den här gången heller, lovar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson (TT 29/10). Bortom Välkommen!-skylten får inte passivitet och utanförskap vänta – det är en humanitär utmaning värd namnet.
Alla som söker asyl har rätt att få ett snabbt besked om det finns skydds- och asylskäl eller inte. Långa väntetider är inhumant, men de som kommer hit behöver också ett boende i väntan på beslut. Mottagarkommunerna utsätts för olika hårt tryck. Det kan vara rimligt att kommuner som tar stort ansvar för flyktingströmmarna får ett riktat mer långsiktigt stöd från statens sida. I nästa steg handlar det ju också om att de som får uppehållstillstånd snabbt ska börja försörja sig själva.
Regering och myndigheter bör i sammanhanget våga använda sig mer av civilsamhällets nyttiga resurser, som förenings- och frivilligorganisationernas mångsidiga kunskaper och nätverk. I lokalsamhället är sådana nätverk mycket värdefulla, inte bara för att bekämpa diskriminering och misstro utan för att den som tvingas börja ett nytt liv i främmande miljö ska ha en rimlig chans att lyckas. Integration är ju så mycket mer än myndigheter, statistik och beslutsgångar.