Unga vuxna män och kvinnor är hemma från jobbet på grund av sjukdom ungefär lika ofta. Men när de blir föräldrar är kvinnorna oftare sjukskrivna, varför?
Det vill regeringen få svar på (DN 18/10). Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) sätter fingret på en angelägen fråga. Vid Nyköpingsmoderaternas höstmingel i förra veckan lyfte Kristersson fram just skillnaderna mellan mammors och pappors sjukfrånvaro. Den här snedfördelningen påverkar så mycket, inte bara arbetsinkomster utan såväl pension som karriärmöjligheter. Samhällsproblemet är uppenbart.
Heltidsarbetande kvinnor tar större ansvar för hemmet än män. Detta dubbelarbete, minst till hälften oavlönat, leder sannolikt till fler sjukdagar. Mammor är hemma för vård av sjukt barn oftare än pappor – och utsätter sig därmed mer för smittor. Det finns säkert fler faktorer.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) tillsatte nyss en utredning med uttalat fokus på hur män tjänar på jämställdhet. I våras kom Centerkvinnornas genomarbetade förslag till en bättre och mer jämställd föräldraförsäkring. Regeringspartierna är på väg att friska upp sin politik. Partier med höga jämställdhetsambitioner som Centern och Folkpartiet triggas av att Moderaterna nu också tar för sig. Konkurrensen är av godo.
I det svenska folkhemmet ägnades mer forskning åt mäns sjukdomar än kvinnors. Med arvet från hemmafruarnas tid följer också en syn på mannen som försörjaren och på kvinnan som också jobbar. I vardagen finns ett otal barriärer kvar att bryta och alliansen behöver vassare verktyg. Kvinnors sjukfrånvaro kan sannolikt minska genom mer jämställdhet. Men detta handlar inte främst om skillnaderna i belastningsgrad på den skattefinansierade sjukförsäkringen.
Det handlar om att män och kvinnor ska ha likvärdiga förutsättningar att skapa sig ett gott liv – med jobb och hem, karriär och familj. För den som så vill.