En järnvägs uppgång och fall

Det var en gång en järnväg som flitigt användes. Den hette IOGT. De stora fyllda vagnarna uppe från Slagbergen passerade städerna E, K, F och N i en aldrig sinande ström med slutmål Verkjärnet i O. Samtidigt for det flera tåg som innehöll vanliga människor som du och jag. Vi kunde åka från O till E och allt däremellan eller tvärt om. Själv utnyttjade jag detta tåg ganska ofta i tjänsten och i regel var tågen ganska välfyllda.

Plötsligt en dag så märkte vi alla som utnyttjade tåget både privat och i arbetet att man drog in flera turer. Så småningom gick det endast en tur i ena riktningen, från O till E på lördagar och en tur från E till O på söndagen. Det sa sig självt att detta inte skulle gå. Så kunde ju folk inte åka.
Vad blev resultatet? Jo, de kloka? som bestämde sa att det saknas ju passagerare på tågen. Ingen vill åka. Då kan vi bara ta ett beslut, vi lägger ner passagerartrafiken vid IOGT.
De välfyllda lastvagnarna försvann, då deras last togs över av fartygen till Verkjärnet i O. I stället började godstågen transportera tyngre och tyngre plåtar från O. I samband därmed uppgraderades räls och slipers.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, vi har i dag en högkvalitativ järnväg mellan ett antal städer i västra Sörmland, som borde utnyttjas bättre. Det är stor skillnad att åka tåg mellan t ex Nyköping och Eskilstuna än att skaka halva Sörmland runt i en trång buss.
Gör slag i saken, kommunerna i Oxelösund, Nyköping, Flen, Katrineholm och Eskilstuna! Gör nu gemensam sak och starta ett projekt med målet att ha en fungerande lokaltrafik på räls inom ett à två år.
Biltrafiken mellan dessa orter för att t ex ta sig till Skavsta skulle med stor säkerhet minska. Som det är i dag tar folk hellre bilen till flyget än en trång och tråkig buss.
En lämplig lokalstation för trafiken till Skavsta skulle då kunna bli Larslund eller Stigtomta.
Tord