En kollaps för idénom svensk kriminalvård
I de höga ambitioner som är formulerade för svensk kriminalvård ligger betoningen på vård i förhållande till straffet, som ska verka avskräckande och skydda samhället från att nya brott begås. En viktig anledning till att man låser in folk i fängelse är ju att medborgarna ska kunna känna sig trygga. Men tyvärr visar det sig att man inte klarar någon av dessa uppgifter.
Platsbristen är ett stort problem som innebär att de intagna ständigt blir omplacerade. Den kraftiga genomströmningen på anstalterna och den enorma mängden droger omöjliggör vård i praktiken. Och vad inlåsningen beträffar tog sig brottslingarna inte bara ut på egen hand. De lyckades till och med hyra en lägenhet och få en egen nyckel.
Lösningen är naturligtvis inte att, som prins Birger gjorde, slänga nyckeln i ån. Men myten om den goda svenska kriminalvården är avslöjad.
Bristerna har varit kända länge. Men det är uppenbart att det måste ske något anmärkningsvärt för att det ska hända någonting. I går lämnade Kriminalvårdsstyrelsen en rapport om hur fängelserna ska bli svårare att rymma ifrån. Där är det personalen som pekas ut.
Personalen ska kontrolleras så att inte mobiltelefoner och vapen kan smugglas in. Och utbildningsnivån ska höjas.
Minst två års utbildning i beteendevetenskapliga ämnen och högre lön, föreslår generaldirektör Lena Häll Eriksson, som justitieminister Tomas Bodström låter sitta kvar. Lena Häll Erikssons insatser under sitt första år som generaldirektör har varken gjort till eller ifrån.
Sanningen är att det är den socialdemokratiska idén om kriminalvården som har kollapsat. Därför är det en ny kriminalvårdspolitisk idé som behöver formuleras, en idé som personal, de intagna och allmänheten kan tro på. För att en sådan förnyelse ska bli möjlig krävs att de ansvariga, både kriminalvårdsstyrelsens högsta ledning och justitieminister Bodström avgår.
Så jobbar vi med nyheter