Jag skulle nog ärligt talat vara helt för det i vissa lägen. Den tiden när det är svart både ute och inne, när man knappt ser solen på ett par veckor, när man har svår att dra sig ur sängen för att gå till jobbet. Men jag undrar vad min arbetsgivare skulle säga om jag tog semester i fyra månader för att sova?
Min sköldpadda Herman går i vinterdvala runt november. Hon slutar äta helt och vill egentligen bara bli lämnad i fred, men vi brukar ge henne något bad en gång i veckan bara för att hon i varje fall ska ha chans att få lite spatreatment i tristessen. Vi har haft henne i över 20 år så vi vet att hon mår bra av det och inte tar skada. Alltid när vårsolen börjar leta sig in i huset igen spritter det bokstavligen till i hennes kropp och hon drar i gång på alla cylindrar igen.
När vårt nya tillskott till familjen, Petunia, började visa tendenser att vilja ta en lång sovstund för någon månad sedan blev jag dock lite nojig. Hade läst på att det kan vara svårt att få i gång leopardsköldpaddor efter en vinterdvala. På nätet pratades det om sprutor med mat- och vätskelösning som man kan få ta till för att få dem att börja äta igen. Men är det en sak som är säker så är det att sköldpaddor är envisa av naturen. Mer envisa än till exempel åsnor. De vet vad de vill och inte vill och att då försöka tvinga upp munnen och föra in en spruta...ja det säger sig själv, inget idealiskt alternativ.
Så efter att under hela hösten tagit sig igenom två tallrikar sallad varje kväll till att bara stirra på salladsbladen och frågande titta på mig: ”Vad är det där?”, är det inte konstigt att man blir lite rädd. Efter två veckor utan mat skulle i varje fall jag kasta mig över all tänkbar föda.
Då kom min man på att lysrören nog förlorat den effekt som krävs för att imitera solen. Eftersom Petunia är adopterad hade vi ingen aning om när det gjordes senast. Sagt och gjort, ett byte senare och våren hade anlänt till Vrena och med den kom aptiten tillbaka – i överflöd.
Men jag undrar om det inte är den nonchalanta attityden under vinterhalvåret som gör att sköldpaddor har en så hög medellivslängd. Djuraffärer varnar för att om man köper ett av dessa kräldjur, måste man vara beredd att skriva in dem i ens testamente. Det måste finnas någon som kan ta hand om dem när man dör för de kommer säkerligen överleva dig och kanske även dina barn. Hur eller hur sparar de ju en hel del krafter genom att dra ned på ämnesomsättningen några månader varje år.
Men just nu är jag bara glad över att Petunia än en gång kastar sig över maten.
Hoppas bara att hon snart förstår att hon måste gå på toaletten också.