Att gamla reaktorer ska kunna ersättas av nya på samma plats är inte förhandlingsbart, meddelar statsministern. Nej, det är ju en av nycklarna till att Allianspartierna är överens, den andra – satsningen på förnyelsebart – är lika helig den. Innehållet kan variera, men inte principerna.
Socialdemokraterna vill öka sin politiska legitimitet i energifrågorna och känner sig väl inte riktigt hemma i armkrok med Miljöpartiet.
Folkpartiet – och tydligen även Kristdemokraterna – vill omförhandla Alliansöverenskommelsen, eftersom de inte tycker att den är tillräckligt kärnkraftsvänlig.
Centern är nöjt med det som redan gäller, av samtliga ovanstående skäl. Moderaterna också, verkar det som.
Om Folkpartiet och Kristdemokraterna vill ha mer kärnkraft än i dag, borde de vara ärliga nog att erkänna att de vill att kärnkraften ska byggas ut med stöd av statliga subventioner. För det är just det utrymmet som inte finns med den överenskommelse som nu gäller.
Om Socialdemokraterna vill ha en bred energiöverenskommelse som inte har en tonvikt mot mer kärnkraft, gör de bäst i att ansluta sig till de skrivningar som Allianspartierna har enats om tidigare. För något mer kärnkraftskritiskt än så kommer aldrig Folkpartiet att gå med på.
Det står en dörr öppen. Om Socialdemokraterna verkligen vill åstadkomma en hållbar energipolitisk uppgörelse som klarar maktskiften, gör Stefan Löfven bäst i att lära av förra Centerledaren Maud Olofssons historiska insats. Den energipolitiska nöt som hon knäckte efter valet 2006 kom till ett högt partipolitiskt pris, men uppgörelsen var välbalanserad och kommer att vara mycket värdefull också i framtiden.