En ny lag om civilkurage?
Att en del människor, kanske en för stor del, stillatigande ser på när någon utsätts för brott är en känd verklighet i mänsklighetens historia. Lika känt borde vara att det alltid bara fanns ett fåtal människor som visade civilkurage, alltså hävdade sin personliga ståndpunkt gentemot en överhet, och som efteråt utsattes för repressalier från respektive makthavare.
Rädslan för makten, även om någon rättfärdig person stod för sanning och frihet, torde väl vara lika gammal som Sverige. Det är ju tänkbart att makthavarna är skyldiga till tystnaden, likgiltigheten, vanmakten i hela samhället. Det är ju de som självutnämnda tar sig för att påverka, förändra människan och världen, till och med skapa en ny människa. Detta gör de med vissa tidsbegränsade framgångar.
Att alltför människor stillatigande ser på brott och våld är ett av många andra tecken att det är något som inte står rätt till mellan människor och inuti människan. Att människan stillatigande finner sig i våldshandlingar och i att behandlas illa, uppenbarar avsaknaden av något som gör en människa till en levande varelse, till en person med värdighet.
Civilkurage avser en enskild person och rör, berör det privata livet. Hur det visar sig är ett uttryck för det säregna i någons personlighet.
Den som visar eller underlåta att visa civilkurage gör det av sig själv utan att någon behöver be honom. Det är frihetens lag. Statens lag skall man lyda. Den föreskriver, kräver att underkasta. Den gör anspråk på människan för egen räkning. Att underlåta in-gripandet kan förklaras som lagbrott. En ny lag, en ny risk för straff? Vem vill utsätta sig för risken?
Erich Domrös
Så jobbar vi med nyheter