Långtidsutredningens förslag tål därför att luftas. Uppsägningsavgifter har sina för- och nackdelar. Men debatten behövs. Turordningsreglerna är allt annat än perfekta.
Sedan valet 2006 har Moderaterna avvisat alla förslag till förändringar av Las. Men såväl Folkpartiet som Centerpartiet är kritiska – och den kritiken tar sin utgångspunkt i svårigheterna för unga att etablera sig på arbetsmarknaden.
Utredningen konstaterar att de anställda kan delas upp i två grupper: de som har haft fast jobb tillräckligt länge och de som sitter fast i ekorrhjulets sist in-först ut. De sistnämnda drar en arbetsmarknadens nitlott. I dag kan placeringen på Las-listan vara en anledning till att människor inte vågar byta jobb, trots att de verkligen skulle vilja det. Med ett flexiblare system skulle det åtminstone inte längre vara givet att den nyanställda alltid ska vara först ut på gatan igen.
Unga med relativt sett lägre kompetens och ingen eller liten arbetslivserfarenhet är definitivt förlorarna på en stel arbetsmarknad. Ska det vara så i morgon också?
När nu långtidsutredningen luftar problematiken och arbetsmarknadens parter har satt sig ned för att diskutera turordningsreglerna, då borde även regeringen ha modet att göra det på allvar.
En öppning om Las?
Ska det kosta extra att säga upp en anställd som varit på företaget en längre tid – i stället för att strikt följa turordningsreglerna? Långtidsutredningen ser detta som en möjlig väg framåt i den inflammerade diskussionen om Las.Debatten är nästan lika gammal som lagen. Är Lagen om anställningsskydd (Las), och framför allt då turordningsreglerna, ett hinder eller en tillgång på arbetsmarknaden? I dag är lagens baksidor tydliga.
Så jobbar vi med nyheter