En pärla bland baden

Snoken snärtar sig rytmiskt fram genom vattnet, alldeles förbi hopptornet. Splash! Plötsligt strömhoppar fem badtokiga tonåringar ut från trean, helt obekymrade om hans existens.

Övrigt2006-07-07 15:14
Man blir aldrig för stor för vattenlek, skrattar Jimmy Starck från Jönåker, och får medhåll av kompisarna Fredrik Engström, Carlo Lecuna, Sandra Stålberg och Markus Akselsen.
Den lilla snoken, som med högburet huvud flyr bort från Rinkebybadet, bryr de sig inte om.
Den är vi inte rädda för!
Sandra har varit här varenda dag i veckan, och är lika sjövild som resten av gänget. Blir gärna islängd från bryggan av starka grabbmuskler, och hoppar från tornet trots att hon är lite höjdrädd.
Det är kul här. Bra bad och roliga polare! säger Sandra, medan killarna gör allt för att putta i varandra från bryggan.

Men den lilla badplatsen lockar även utsocknes gäster. Karin Willén från Stockholm är här med tvååriga dottern Febe, som gärna åker lite rutschkana mellan doppen.
Släkten har sommarställe här i närheten, så vi brukar åka hit då och då. Det är trevligt här, och vattnet känns så mjukt, säger Karin, och plumsar försiktigt upp och ned med Febe i famnen.
Det känns tryggt och vänligt att komma till Rinkebybadet. Till och med klottret på omklädningsrummet är snällt. KÄRLEK, står det med tjocka, kantiga bokstäver.

På en filt sitter Camilla Adolfsson från Svalsta. Hon delar känslan i högsta grad:
Jo, det här är hemma för mig. Det var här jag lärde mig att simma på 70-talet, och det var här jag jobbade som simlärare under många år, berättar hon.
Hon blickar ut över de vackra näckrosbladen, som likt gröna plättar guppar på den brunglänsande vattenytan.
När jag var liten brukade jag fånga grodor i vassen och äta harsyra i skogen. Men jag var lite rädd för malen. Det påstods att det fanns en sådan i sjön, säger Camilla, som än i dag inte riktigt vet vad hon ska tro.

Dottern Ida och hennes kompis My Asklander, fyra och fem år gamla, drar iväg med Camilla ut på bryggan. De är plasksugna, och har redan krånglat på sig badringarna.
Ida kan nästan simma på riktigt, det är bara det att arm- och bentag är så svåra att göra samtidigt.
Men min storebror, han dyker så det är inte riktigt klokt. Som en kanonkula! Fast jag dyker inte, kvittrar My.
Kom Ida, så badar vi!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om