En reform för valfrihetoch en för jämställdhet

Regeringen har en knivig pedagogisk uppgift att förklara varför man satsar på både vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus. Det räcker inte med att säga att det är en del av en uppgörelse, även om två av fyra partier i regeringen, centern och folkpartiet, egentligen är direkta motståndare till vårdnadsbidraget.
Därför måste man vara tydlig. Vårdnadsbidraget är inte en jämställdhetsreform och har aldrig varit. Det är en valfrihetsreform som överför beslutsmakt från politiker till enskilda familjer.
Reformen har uppenbara baksidor, sett ur jämställdhetssynpunkt och arbetsmarknadssynpunkt. Den ökar valfriheten för de familjer som klarar av att hantera detta inom sin hushållsbudget och det är inget krav att stanna hemma på heltid. Men visst skulle vårdnadsbidraget må bra av en inbyggd jämställdhetsbonus.
Exakt hur reformen i slutänden kommer uppfattas återstår att se. Socialminister Göran Hägglund, kd-ledaren, står inför en utmaning, där han både kan vinna och förlora sympatier.
För ett antal familjer kommer det att ge möjlighet för någon av föräldrarna att ägna mer tid tillsammans med barnet under dess första tre år. Men det är ett aktivt val som försvagar den hemmavarande förälderns position på arbetsmarknaden. Arbetsgivare funderar ju gärna lite extra över varför någon har valt att inte jobba under en längre tid.
För regeringens del riskerar debatten om vårdnadsbidraget att skymma reformen jämställdhetsbonus. Mediefokuseringen hittills är talande. Hur pass väl jämställdhetsbonusen fungerar kommer att påverka många barnfamiljers uppfattningar om hur de fyra regeringspartierna sköter sitt jobb. För denna bonus är, rätt hanterad, en jämställdhetsreform värd namnet och trubbar av den krassa löneskillnadsproblematiken ifråga om vem som stannar hemma med barn.
Detta har till med socialdemokraterna insett, sent omsider, och vill gärna vara med på hörn om alliansen skrotar vårdnadsbidraget. Den gubben går naturligtvis inte.
Jämställdhetsbonusen är de fyra borgerliga partiernas familjepolitiska reform med stort R. Det finurliga är just att högsta bonus (skattereduktion) nås när föräldrarna delar helt lika på föräldraledigheten.
Förhoppningsvis kan en jämnare fördelning av föräldrapenningen även komma att resultera i att föräldraledighet börjar värderas positivt i lönehänseende. Säga vad man vill, men det är onekligen en form av kompetensutveckling som man ibland kan ha stor nytta av i arbetslivet.