En sån dag...
eller i värsta fall 60. Nej, det var 70 hemska tanke. Jag som bara är 27 på insidan och inte så mycket mer på utsidan om jag tittar mig i spegeln utan glasögon. Men prästbetyget talar sitt tydliga språk.
Skulle jag ha kalas, öppet hus eller strunta i alltihop? Jag spånade med min kusin Ije som tyckte att ett ordentligt
firande skulle vara helt i sin ordning. Hon skulle hjälpa mig med maten och förberedelserna. Tanken på en större fest blev allt mer tilltalande. Att en gång i livet bjuda alla sina vänner på en gång.
Men födelsedagen inträffade i år på midsommarafton, en dag då många människor har allt möjligt annat för sig. Jag visste att en hel del av mina vänner har traditioner som följs år efter år. Skulle de komma om jag bjöd på fest?
Ringde runt i god tid och förvarnade. Inbjudningskort kommer men fundera på om ni kan tänka er att bryta traditionen och komma på fest i Oxelösund. Min syster Karin gjorde mycket tjusiga inbjudningskort och så var det hela igång.
Kusin Ije började planera maten, baka bröd och köpa engångsmaterial att duka med. Själv behövde jag bara göra någ- ra tårtor och frysa in.
Det kändes lite oroligt i början att lämna ifrån sig ansvaret för mat och allt när man är van att styra och ställa och klara det mesta själv. Men min kusin är en driftig person och innerst inne visste jag att det inte fanns anledning till oro.
Festlokalen blev Mästerlotsen i Gamla Oxelösund, men hur skulle det gå att få rum med 50 personer i händelse av regn? Vi mätte bord och räknade stolar. Det skulle nog gå även om det blev trångt. Alla som jag talade med spådde dåligt väder till midsommar, men det fick bara inte ske så jag gjorde som Tjorven i Saltkråkan när hon bad till Gud att få ta en tårtbit till och Gud svarade; Ja, det får du. Jag sa, Gud nu får du ge mig vackert fint väder för är man född på den vackraste midsommardagen i mannaminne (allt enligt min kära mor) så kan man väl få vackert väder på sin 70-årsdag. Jag tyckte att jag hörde Ja, det får du.
Och jag blev bönhörd. Vädret var strålande, gästerna finklädda och på bästa humör och den goda maten kunde avnjutas i trädgården.
Eftersom vi var i Gamla Oxelösund måste ju en guidad visning av Skärgårdsmuséet ingå i festligheterna. I stället för blommor och presenter (vilket jag fick ändå) önskade jag en slant till muséet.
Det blev 2 600 kr, pengar som ska öronmärkas och gå till inköp av möbler som fattas på muséet. Sådana vänner ska man ha.
Efter besöket på Skärgårdsmuséet blev det kaffe och tårta, tillbaka i Mästerlotsens trädgård.
Och den vackra midsommaraftonen led mot sitt slut. Men under träden dröjde ekot av glada skratt, vackra tal och hurrarop och all värma och vänlighet som strömmat mot mig under dagen omslöt mig och kommer att stanna kvar som ett kärt minne.
Kerstin Lindh
Så jobbar vi med nyheter