En sannsaga i rosenblått

Det var en gång i ett litet samhälle i Sörmland, där kom en liten ambitiös pojke till världen hos en trångbodd arbetarfamilj. Den lille gossen, vi kan kalla honom Göran, lovade sig själv, dyrt och heligt, att när han blev stor så skulle han ha både gods och guld, inte behöva tränga ihop sig, inte behöva vända på slantarna.
Göran insåg att för att hans dröm skulle bli verklighet, ja då måste han göra en klassresa och hur lämnar man arbetarklassen bäst om inte genom en karriär, just inom denna klass. Så Göran kavlade upp ärmarna, bet ihop och satte i gång. Det stod inte på förrän han snabbt klättrat upp för arbetarpartiets karriärstege.

Via stora framgångar inom partiets ungdomsförbund blev han sedan vald till kommunalråd och därefter stod verkligen lyckan Göran bi, för det stod inte på innan han blev sitt lands skolminister. Nu hade minsann Göran fått ordentligt med luft under vingarna, karriären ledde snabbt vidare till finansministerposten, där var Göran i sitt riktiga esse. Ja, han var så framgångsrik på denna post att han faktiskt tvingades tacka nej åtskilliga gånger när euforiska partivänner ville pracka på honom landets högsta ämbete, statsministerposten!
Men så blev det, trots Görans tålmodiga motstånd, snart var statsministerposten hans, nu återstod bara för Göran att förverkliga sin stora hemliga dröm, att bli godsägare.
Länge och väl sökte han igenom sitt älskade Sörmland efter lämplig plats och sent om sider fann han och hans lika välbeställda hustru vad de länge sökt. Visserligen fanns där redan ett ståtligt hus på egendomen, rymligt så det förslog, men Göran hade högre ambitioner än så. Han ville fullt ut förverkliga sig själv och sina drömmar så han satte i gång att bygga ett riktigt pampigt herresäte med flyglar och allt. Ja, han gick så upp i att förverkliga sina drömmar att han till och med köpte upp allt kringliggande land för att egendomen skulle bli så stor och storgodsliknande det bara gick.
Sens moral i denna rosenblå sannsaga blir väl att samlar du på dig så mycket egendom och därtill själv ska leva herrskapsliv, ja då lär det krävas ett uppbåd av både pigor och drängar. Så snart lär vi väl få se ett förslag på hushållsnära tjänster, i folkmun kallat pigavdrag, sjösättas av den ambitiöse Göran, som numera lämnat arbetarklassen för ett ståndsmässigt godsägarliv i sitt kära Sörmland.

Vill du också göra en klassresa? Kavla upp ärmarna likt Göran, sätt upp foten på den nedersta karriärpinnen och börja klättra. För är det inte det som det stora arbetarpartiet är till för nu för tiden?
Vad annars?
Rolf Dahlén