En smart regering sparar på valfläsket

Arbetslöshet? Utanförskap? Reformer på lånade pengar? Statsminister Göran Persson (s) rycker på axlarna och säger att allt löser sig. Men kommer det verkligen att lösa sig? Regeringen hoppas att konjunkturen ska rädda makten. Därför kan det kanske kännas lite marigt när världens börser börjar hicka. Kraftigt ned i förra veckan, ett jätteras i förrgår och viss återhämtning i går. Ingen vet hur mycket det kommer att svänga i dag.

Svensk ekonomi står annars till synes på stadiga ben. Priserna på fastighetsmarknaden har stigit i höjden och de som sålt sina fastigheter har gjort goda förtjänster. Lång börsuppgång har gett många fondsparare pengar att spendera. Konsumtionen driver på ekonomin och staten smaskar belåtet i sig momsintäkterna.
Samtidigt gör storföretagen goda vinster och eftersom bolagsskatten är relativt låg så skattas företagsvinsterna också i landet. Som bas finns en stark global industrikonjunktur, ur svensk synvinkel särskilt lyckosam för gruvindustrin och företag som Atlas Copco och Sandvik.

Trots detta lyckas regeringen inte göra något långsiktigt åt arbetslösheten. Den tar till kostnadskrävande åtgärdspaket för att ersätta riktiga jobb som inte kommer. Högkonjunkturens extra skatteintäkter går till valfläsk för att smörja väljarna. Och Riksbanken drar åt bromsen och flaggar om högre räntor. Det är just i dessa tider som den som vill föra en ansvarsfull ekonomisk politik ska ta det försiktigt med valfläsket.
En global konjunkturnedgång och en allt större oro på börserna skulle skapa stora problem. Minskande företagsvinster och minskade reavinster för småsparare skulle generera allt mindre skatteintäkter, samtidigt som arbetslösheten liksom de offentliga utgifterna riskerar att stiga. De så stadiga benen skulle börja vingla.
Tänk sedan på ett scenario med de tre partierna till vänster i regeringsställning när krisen knackar på dörren. I förstaläget skulle skatterna höjas, kortsiktiga åtgärder som skapar fler framtida problem. Vänsterpartierna kan utan tvivel enas om att höja skatten för folk, men i nästa steg är det läge för fullt kaos. Eftersom man inte bromsat i tid eller sparat i ladorna, krävs det smärtsamma besparingar. Det kommer inte de tre att kunna enas om.

Villaägare, småföretagare och vanliga löntagare står för lättillgängliga skatteintäkter som inte så lätt kan flyttas utomlands i kristider. När dignande valfläsk framställs som goda gåvor från vänsterpolitiker, finns det all anledning att fundera över vilka som får betala kalaset och när den räkningen kommer.