Men när Riksteatern tar sig an uppgiften ser det annorlunda ut. Ett gäng gamla trotjänare, någon yngre lovande och en från Björnes magasin tuttas ihop och så får man se vad som händer. Och något händer verkligen. Vad är till en början lite svårare att begripa. Antingen så har man råkat castat in skådisar som har ett överdrivet lugnt tempo i kroppen, eller så är det ett medvetet drag att dra farsen När katten är borta till det yttersta tryckartempot. Jag väljer och tro på det senare, och gillar det jag ser.
Det är mysigt att se Per Eggers och Eva Roos lulla runt som vore de i Goda grannar och dra halvfräcka vitsar om kungen och La Camilla. Allt för att ge oss förutsättningarna på kortast möjliga tid. Dörrarna står nästan provocerande orörda och nästan ropar, - Spring i oss! Men icke. En korsett dyker ändå upp precis före paus, och ger en del hopp inför andra akten. För visst kan man förnya traditionen och utmana, men någon måtta får det tydligen vara.
De som var förundrade i pausen fick vad de tålde i andra akten, för då brakar det loss. Det blir ortohetsefterfest med galanta damer och champagne, men då har ju frun helt oväntat kommit hem. Då blir det lite tokigt kan man säga. Gömma älskarinna i badrummet, på toaletten och bakom soffan. Dölja kvarglömd väska bakom soffa, på badrum och toalett. Lite naket och stora utspel.
När katten är borta är en riktig bruksfars. En snäll sådan, som klarar sig undan de värsta under bältetfallgroparna. Den vinner på att hela ensemblen klarar av att förmedla, utan att överspela. Eva Funcks gör sin lilla biroll som Sussi Sund med bravur. Hon lyckas ge sin stereotypa inåtvända väninna både kött och blod.
Tyvärr är översättningen bitvis urusel och storyn tunnare än tunnbröd, så skådespelarna får kämpa. Värst är dialogen när det äkta paret kallar varandra för matvaror för att vara gulliga. Då kryper det i en. Fungerar garanterat bättre på engelska.
Man kan tycka vad man vill om fars, men är det väl utfört så är det kul, och det är väldigt bra att skratta. Därför mådde torsdagens publik i alla fall halvbra.