Även när SN frågar om vilket parti han skulle byta till om han var tvungen så har han svårt att välja.
– Det är alltså något jag måste svara på? frågar han och får ett jakande svar tillbaka.
Men det där återkommer vi till.
Det är riktigt varmt i Thuleparken denna mittiveckandag och det är många som njuter av parkens grönska. Johan Rocklind har med sig sin son för att fotografen ska få till sina bilder. De kastar lite boll, med varsin basebollhandske på den ena handen. Det händer att de gör det där hemma, berättar Rocklind. På huvudet sitter en röd keps med texten "Boston" stadigt. Boston syftar på baseballaget Boston Red Sox.
– Jag håller på Boston-lagen generellt, förklarar kommunalrådet och berättar att han gjorde det långt innan han själv ens besökte staden.
När resan till det stora landet i väst väl blev av var Boston och baseball-arenan självklara mål. Det slumrande tonårsintresset för baseball vaknade till liv igen och nu försöker han följa matcherna så gott det går. Tidsskillnaden gör det knepigt men det händer att söndagarna bänkas framför tvn med sällskap av strykbrädan och ett par skjortor.
Johan Rocklind är Gnestas ende heltidsavlönade politiker. Vägarna in i politiken var flera. Dels fick han den direkta frågan, dels var steget för honom som fackligt aktiv på Scania i Södertälje inte så långt och dels kände han att han ville engagera sig i sin egen kommun när han skulle bli pappa för första gången.
– Jag har alltid haft åsikter om samhället, både den omedelbara närheten och hela världen. Jag tänkte till då och konstaterade att det den värld jag såg var inte riktigt den som jag ville att mina barn skulle leva i.
– Jag såg ett samhälle där vi har enorma orättvisor världen över, och klyftor även i Sverige. Jag kopplar ofta ihop det som händer i världen och det som händer inpå knuten. Det kunde bli bättre helt enkelt.
Det där med klyftor och orättvisor kommer han tillbaka till flera gånger. Det verkar liksom skava i honom. Han berättar att situationen i Syrien har malts många gånger i huvudet de senaste åren.
– Den gör mig bekymrad och jag funderar på varför FN-systemet inte fungerar.
Av samma anledning är skolan viktig säger Johan Rocklind. Skolan som fenomen började han fundera mycket över när han själv var färdig med grundskolan.
– Skolan är viktig för att jämna ut olikheter och se till att barn får samma möjligheter. Jag har egna exempel från skoltiden på kamrater som inte riktigt klarade sig igenom skolan och sen har fått betydligt sämre förutsättningar i vuxenlivet.
Johan Rocklind tar tid på sig att svara på de frågor som ställs. Varje ny följs alltid av en stunds tystnad. Någon fråga får vi återkomma till, han vill tänka ut svaret ordentligt.
Han säger att han analyserar en hel del och att han definitivt är någon som tänker och känner mycket. Det kan vara det eftertänksamma draget som gör honom svår att komma inpå livet, det blir nästan lite reserverat stundtals. Det är riktigt svårt att lirka ur honom några anekdoter. Helt fritt och otvunget pratar han först när han och fotografen diskuterar Rocklinds sportintresse eller när han säger att matlagningen gärna får ta tid på helgen.
Är du en privat person?
– Ja, till viss del, men det är nog bara till viss del självvalt. Jag reflekterar inte över vad jag kan säga eller inte, det faller sig nog ganska naturligt. Jag är nog väldigt samma person hela tiden.
– Jag har inget behov av att synas och höras, men har heller inget emot det. Det är viktigare att påverka och förändra än att prata om att påverka och förändra.
Politikerrollen kom kanske till honom som lite av en slump även om engagemanget i elevråd och fackförbund funnits där sedan tidigare. Men politiken var inget han strävade efter.
– Det hade nog blivit någon form av politisk miljö jag engagerade mig i och det kommer det nog alltid göra, tillägger han efter lite betänketid.
Och så var det det där med om han skulle tvingas byta parti, var ser sig Johan Rocklind då? Det vill han faktiskt inte riktigt svara på.
– Jag har svårt att se vilket parti det skulle vara.
– Jag brukar göra tester ibland när de finns tillgängliga, nu senast inför EU-valet för skojs skull. Och enligt den så hamnade Socialdemokraterna på delad förstaplats med Fi och på andra plats blev det Miljöpartiet. Sen tror jag inte man ska ta det som någon intäkt på att det är partier jag någonsin skulle engagera mig i, men det ger i alla fall en fingervisning att jag känner en viss sympati för andra partiers frågor. Jag tycker själv att de där undersökningarna inte brukar vara så himla bra.