En stark budget börjar på gräsrotsnivå

Man måste fascineras av att oppositionen tycker det är fel att fler får jobb. Utveckling kräver förändring, inte konservering. Den som vill bygga ett starkare välfärdssamhälle måste våga förändra.
Man kan välja mellan att öka eller att ytterligare inskränka friheten och ansvaret för varje enskild medborgare. Antingen går man åt höger eller åt vänster. Det ena ger lägre skatt, det andra högre.
Alliansen genomför nu en helrenovering av ett välfärdssystem som inte fungerar som det ska. En viktig del i detta är att skatterna ska sänkas för den som har egen försörjning. Det gör att allianspartierna utsätter sig för allehanda billiga angrepp. Regeringen straffar, heter det. Men sanningen är ju den att de som verkligen straffades var alla de som skrevs ut ur arbetskraften av statistik-politiska skäl av den föregående regeringen. Då slussades långtidsarbetslösa in i sjukpension, inte ut i arbetslivet.
Det är inget fel på regeringens argumentation om målet med politiken. Men man tappar gräsrotsperspektivet lite för lätt. Varför talades det så lite om vanliga enskilda familjer där regeringspolitiken gör skillnad i vardagen. När Anders Borg pekar på den högsta nivån på nyanmälda lediga platser på 30 år, glömmer han bort att exemplifiera. Den stora borgerliga berättelsen börjar med den enskilda människan, inte med det kollektiva makroperspektivet.
Det börjar med eleven som möter kvalitet i skolan, som kommer välförberedd ut i arbetslivet och som möter en bredd i jobbutbudet och en framtid med stora möjligheter att förverkliga det han eller hon drömmer om. Utan den friheten, väger tryggheten lätt. Det är friheten att skapa och tillgodogöra sig frukterna av detta som resulterar i mer pengar till allmän välfärd.
Det är en styrka att hålla fast vid övertygelsen om att bara fler i arbete kan skapa en bättre framtid, trots att man utsätts för hårda verbala angrepp som syftar till att få den flyktiga betraktaren att tro att de nuvarande ersättningssystemen utgör föredömen.
När den nuvarande oppositionen regerade vågade den aldrig kontrollera hur socialförsäkringssystemen fungerade. Därför överraskades s-regeringen av den massiva sjukskrivningsökningen i början av 2000-talet och därför överraskades de av att väljarna i senaste valet krävde en politik för fler jobb när de insåg vidden av utanförskapet.
Regeringen är nu på väg att nå de mål som oppositionen aldrig klarade av, som kristdemokraternas Stefan Attefall pricksäkert påpekade.