En stjärna från NHL på promenad genom stan
När NHL-stjärnan från Kanada damp ned i Nyköping blev det småhysteriskt. TV, tidningar och radio fanns på plats i Rosvalla. Nu har New York Islanders poängkung hunnit slå sig till ro i Sverige och Nyköping.
Hand i hand kommer Trent Hunter och Teri Herbert gående mot Nyköpingshus där vi stämt träff.
Det kanadensiska paret, både från Red Deer i Alberta, har börjat vänja sig vid livet i Sverige efter drygt tre veckor på plats. I varje fall har de börjat somna vid rätt tillfällen.
Det tog rätt lång tid innan vi kom över jetlagen, ett par veckor minst, säger Trent.
Men fortfarande stöter de på problem i sitt nya hemland.
Det är egentligen inga stora grejer. Det tar bara tid att göra vanliga grejer. Man får helt enkelt lära om, säger Trent utan att precisera sig.
Men det är lätt att förstå att rutiner i post, bank, bensinstationer, restauranger skiljer sig mellan de olika länderna.
Även i mataffären stöter de på problem dagligen.
Vi får försöka titta på bilderna och se vad de föreställer, säger Trent.
Ibland vet vi inte ens vad vi äter. Jag fick till och med fråga vad för typ av kött det var i smörgåspåläggen, säger Teri och skrattar.
Men nu har vi faktiskt börjat hitta de saker vi tycker om hemma även här.
Just det här med att shoppa är något som Trents fästmö Teri gillar.
Jag har redan köpt alla julklappar till de där hemma, säger hon och får en menande blick från Trent.
Ni har så små, söta affärer här. Därborta har vi jättelika komplex som Wal-Mart, som har allt under ett tak. Här får man gå från affär till affär innan man har köpt allt.
Det svenska kaffet och pepparkakorna är något som Teri gillar skarpt. Hon är heller inte rädd för att pröva på nya saker. Trent är den mer konservative i familjen.
Jag äter bara sånt som jag är van vid, säger han.
När SN vill bjuda på glögg och pepparkakor är det inte något han direkt kastar sig över, men Trent medger i varje fall att det smakar gott.
Det smakar som varmt vin. Men jag törs nog inte dricka så mycket. Jag har ändå träning i dag.
Det är första gången paret är i Europa. Första gången de kommer att fira jul utan sina familjer.
Men vi ska försöka att göra det så likt hemma som möjligt. Vi vill klä en gran, ge varandra julklappar på morgonen och ha en kalkon på bordet, säger Teri.
Konserverade tranbär, som för kanadensarna är lika viktigt på julbordet som senapen till julskinkan, lär de dock inte få tag i så SN föreslår ett matpaket hemifrån.
Julklapparna till varandra har de redan funderat ut.
Det blir en resa. Vi har länge pratat om att åka till Italien så nu när vi är här måste vi passa på. Jag har alltid velat se Rom, säger Teri.
Dagarna spenderar de med att gå långpromenader (vi törs gå längre och längre från lägenheten. Till en början var vi rädda för att gå vilse), träna och för Teris del läsa en universitetskurs på distans. Innan hon flyttade hit hade hon tagit sin examen i criminal justice på ett universitet i Tennessee.
Med tre matcher kvar att spela innan höstsäsongen är slut, måste man förstås prata lite hockey med Trent.
Det sattes stor press på dig när du kom hit. Alla väntade sig stordåd. Hur kändes det?
Jag kände en viss press på mig i början och ju mer press man får på sig, desto tuffare blir det. Det bästa är att gå ut och spela avspänt.
Ibland ser det ut som om du är lite snabbare i tanken än dina medspelare. Dina passningar hittar inte riktigt fram?
Det tar tid att lära sig var man kan hitta de andra spelarna. Att veta hur de åker. Men det kommer bara att bli bättre och bättre.
Att Trents femma skrapat ihop 34 poäng sedan han dök upp i Nyköping är ingen tillfällighet.
Kan du ha nytta av tiden
i Nyköping, när du så småningom kan återvända till din NHL-karriär?
Man provar sig fram hela tiden i hockey, det är vad spelet går ut på. Så visst kommer jag att lära mig saker här.
Från NHL-spel där man hela tiden blir omhändertagen till allsvenskan där man får äta ur matlådor och bära trunken själv. Har omställningen varit stor?
Nej, jag har ju bara spelat i den högsta ligan en säsong.
Ja han har inte blivit bortskämd... än, säger Teri och tittar upp på Trent med ett klurigt leende.
Nej jag är van att bära mina saker själv och bussresorna här är inte så farliga. När jag spelade med Prince George så hade vi mellan sex och sexton timmar till matcherna, så jag har gjort min beskärda del av bussåkande. Men visst, vi har det bra i Islanders. Vi åker alltid dagen före till bortamatcher vilket gör att man behåller samma rutiner även inför de matcherna. Och vi behöver bara ta bussen till två, tre arenor.
Annars tycker han inte att det är så stora skillnader vare sig träningsmässigt eller i förberedelserna innan match.
Jag tränar på morgonen här också, bara för att jag inte ska slöa till, och så är det pasta och kyckling som gäller innan match.
De ingredienserna har i varje fall paret inga problem att hitta i affären.
Så jobbar vi med nyheter