Det var dan efter dan och oppositionens ekonomiska politik skulle stå i centrum. Det gjorde den. Väljarna fick svart på vitt se varför oppositionspartierna inte vill låsa sig vid en gemensam plattform.
Mindre än ett dygn efter det att S-ledaren Stefan Löfven ägnat en bärande del av sitt förstamajtal åt kravet på sunda finanser, deklarerade Vänsterpartiet att överskottsmål och budgetsrestriktioner borde kastas åt sidan. Mer utgifter är bättre politik, trumpetade Vänsterledaren Jonas Sjöstedt. Vänstern vill ha högre inflation – och balans i budgeten räcker över en konjunkturcykel.
Med V blir inget kvar i ladorna! Detta är svårt att passa in bredvid Socialdemokraterna, än mindre något icke-rött parti. Vi skriver under på överskottsmålet, som Magdalena Andersson (S) sade när hon presenterade partiets budgetmotion.
Självklart finns där gemensamma rödgröna ambitioner – statligt finansierade sommarjobb exempelvis. Och Socialdemokraterna vill ha skatteavdrag för personer med försörjningsstöd som börjar arbeta, vilket även alliansen bör se fördelar med.
Å andra sidan är Miljöpartiet inte ens med på vagnen ifråga om höjd restaurangmoms. Skulle de rödgröna få chans att bilda regering, tvingas väljarna gissa politikens innehåll. Så lämnas inte raka besked i en valrörelse, för den handlar ytterst om regeringsmakten.
Därför är det lätt att förstå varför MP och S gärna drömmer om en tid efter alliansen, med ytterligare fyra fristående partier som möjliga förhandlingsparter. Med Vänsterpartiet i båten blir det dyrt. Fråga Mona Sahlin.
Är det viktigt att väljarna vet vilken regeringspolitik de röstar på, räcker det inte med vilka partier som ingår? Ska vi återgå till att en regerings plattform förhandlas fram när det väl är för sent att ändra sin röst? Det är upp till alliansen. De rödgröna vill undvika gemensamma löften. Tydliga besked före val gynnar partier med jämförelsevis stor samsyn. Konstellationer som måste inkludera extremer missgynnas.
Därför har Socialdemokraterna redan börjat tala högt om att regera i minoritet som på Göran Perssons tid. För Vänsterpartiet fäller aldrig en S-regering, däremot fäller Jonas Sjöstedt garanterat en S-regering om Miljöpartiet får vara med. Och MP vägrar agera stödhjul utan regeringspositioner.
Vi betraktar en orgie i osäkerhetsfaktorer.
Ur ett väljarperspektiv bör det vara lättare att känna tillit till gemensamma besked än något som kan urarta till hela havet stormar.