En svart oljefläck för Bildt och Reinfeldt
Huvudvärken med utrikesministerns optioner är att Vostok Naftas framgång grundar sig i en lukrativ investering i Gazprom-aktier, den ryska statens olje- och gasbolag. Det rika Gazprom utnyttjas av president Vladimir Putin i allehanda maktpolitiska syften. Agerandet mot den EU-vänliga regimen i Ukraina visar exempelvis hur bolaget med hjälp av en postsovjetisk energiprisrabatt används när Ryssland behöver sätta press på sina grannar. Goda grannar får extrapris. Och Gazprom är mycket angeläget att få till den gasledning som ska dras genom Östersjön.
Carl Bildt har som privatperson all rätt att tjäna stora pengar. Men det tog för lång tid att avveckla Bildts bindningar till Vostok Nafta. Han ville helt enkelt inte gå miste om pengarna. Eftersom han därmed som statsråd har inkasserat 4,8 miljoner på optioner i ett bolag med kontroversiella och starka intressen i Östersjöpolitiken blir det raskt politik av saken. Att Bildt beklagar sig över anständighetsnivån på oppositionens ihåliga upprördhet, är därför onödigt gnälligt. Om oppositionen höll tyst vore det tjänstefel.
Vad överåklagare Christer van der Kwasts så kallade förhandsgranskning av utrikesministerns agerande ger, återstår samtidigt att se.
Frågan om optionsaffären kommer att påverka regeringens inställning till och bedömning av gasledningen i Östersjön, besvarar statsminister Fredrik Reinfeldt med ett klart nej. Han hänvisar till att det är miljöminister Andreas Carlgren (c) som hanterar ärendet. Och Carlgrens departement lär få det svettigt. För regeringen behöver visa upp en närmast överdriven nit. Gasledningens miljömässiga konsekvenser ska vara ett huvudnummer i diskussionerna inom EU och med Ryssland. Statsministern och utrikesministern måste aktivt lyfta och lufta frågan i sina miljöer.
För även om allt har skötts enligt regelboken, så har optionsaffären skadat utrikesministerns anseende, därmed också den svenska regeringen. Försöken att visa att Carl Bildt aldrig har haft något att dölja har varit överraskande valhänta. Delvis är det utrikesministerns eget fel. Att läxa upp budbäraren är sällan en smart taktik. I slutändan betyder mediebilden av vad som hänt mer än man anar.
Så jobbar vi med nyheter