I dag har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet regerat Landstinget Sörmland i fem år. I dag möts de av en generalattack från de tre Allianspartierna i opposition.
Det är fem år av neddragningar och skattehöjningar, säger Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Inte då, svarar den styrande majoriteten.
Landstingsrådet Thomas af Bjur (FP) tycker att Allianspartierna driver en destruktiv politik genom att bara kritisera majoriteten. Oppositionens Magnus Leivik (M), Mattias Claesson (C) och Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD) betraktar det som sitt uppdrag att både driva egen politik och syna majoritetens insatser.
Sällan eller aldrig har skatten höjts så ofta som under de här fem åren. Men vårdplatserna har blivit färre och köerna är fortsatt långa. Den statliga kömiljarden är utom räckhåll. Exakt hur mycket vårdplatserna har minskat kan diskuteras, men de är färre. Kostnaderna för den sörmländska vården är jämförelsevis låga, men den pedagogiska effekten av att höja skatten och minska utbudet av vård, är allt annat än bra.
Som patient är kravet att få rätt vård när man behöver det. Som skattebetalare är kravet att den vården ska vara kostnadseffektiv och av hög kvalitet. De tre allianspartierna behöver ge tydliga svar på de problem som de anklagar majoriteten för: bristen på vårdplatser, de långa köerna och ett överdrivet skatteuttag. Allt fler stängda vårdplatser leder till en urholkning av Nyköpings lasarett. Det är oacceptabelt. Långa köer föröder tilltron till vården.
Alliansen i landstinget behöver visa hur de vill att efterfrågan och vårdutbud på ett bättre sätt än i dag ska kunna matchas mot varandra. Tidigare i somras svajade oförklarligt nog trions enighet i frågan om skattehöjningar. Det var ett mäktigt klavertramp. De borde hålla fast vid att skattehöjningar oftast tas till för att dölja problem hellre än att lösa dem.
Det ska mycket till om nästa års väljarströmmar radikalt ska kunna förändra maktförhållandena i landstinget. Som trio får Allianspartierna alltså svårt att vinna makten. Det är därför inte Folkpartiet som de tre ska markera avstånd till. Möjligen till af Bjur som är S-samarbetets främste och ständige tillskyndare. Miljöpartiet har ett helt oskrivet kort i nya landstingrådet, Ann-Sofie Jacobsson. De två partierna måste känna att det finns en utsträckt hand att ta.
Det finns en tid för strid och en tid för att reparera onödiga fnurror på tråden.