En tumme lyfter inte

Det svenska EU-ordförandeskapet låter en pessimism krypa in i ordvalen inför Köpenhamnsmötet. Efter senaste mötet med USA:s president Barack Obama, låter statsminister Fredrik Reinfeldt mer missnöjd än tidigare. Det statsministern kallar ”politiska realiteter” som hindrar ett bindande avtal i Köpenhamn, betyder att Barack Obama inte anser sig kunna driva igenom ett skarpt löfte i kongressen.
För trots att Barack Obamas inställning till den globala klimatpolitiken är radikalt skild från den som visades upp av företrädaren George W Bush, kan skillnaden i handlingskraft visa sig vara liten.
Det är relativt lätt att vara överens om principerna, hur det bör vara och vad som bör göras i allmänhet. Desto svårare är det att enas om de exakta handgreppen och vilka som ska göra vad. Det är där det börjar kosta pengar för de stater som har stora omställningar att göra för att nå klimatmålen.
Läs USA. Läs Kina.
Om Lissabonfördraget var en mastodont av EU-mått att baxa i mål, är ett globalt Köpenhamnsavtal minst trippelt tyngre. Det är är förstås möjligt att en global opinion kan påverka USA och Kina att anstränga sig extra i Köpenhamn. Men för att dessa stater på allvar ska vilja axla sin tunga roll i klimatarbetet, krävs ett stort tryck på hemmaplan.
Det har vi inte sett mycket av än.

Ett Köpenhamnsavtal kommer inte att bli lika omfattande som det i Kyoto. Det verkar de flesta vara överens om. Men innehållet är likväl avgörande. Inte bara handlar det om att ha med de stora staterna på avtalet, det måste ha ett tydligt resultatfokus, ett avtal som på allvar minskar utsläppen utan att strypa den ekonomiska utvecklingen – vare sig för fattigare eller rikare stater. Som Magnus Andersson, CUF-ordföranden skriver i en debattartikel (SVT Debatt 4/11): ”Ekonomisk tillväxt, kombinerat med forskning, teknikutveckling och ett pris på utsläpp, är [...] det överlägset bästa sättet klara klimatutmaningen på”.
Sänkt levnadsstandard och fallande tillväxt skadar. En ekonomisk tillbakagång i de fattigaste staterna blir en direkt följd av minskad världshandel, vilket inte räddar några liv, utan tvärtom.
I Köpenhamn väntar en utmaning värd namnet.