Kontokortsskandalen i Gnesta kommun är en makalös historia. Den revisorsgranskning som berört en del av kultur- och teknikförvaltningen visar på rena vilda västern i hanteringen av kort och inköp (SN 13/9 och 14/9).
Detta kan vara en av de märkligaste skandalerna i kommunens historia och en av de mest pinsamma. Det handlar inte om några enorma summor sett till kommunens verksamhet i stort. Men mot bakgrund av den okontrollerade korthanteringen och de allehanda inköp som gjorts – allt från massagebehandlingar och gymkort till tvättmaskiner och dammsugare – är det anmärkningsvärt att det så länge kunde passera obemärkt.
De flesta medborgare utgår nog från att kommuner har kontrollstationer som ska garantera att pengar inte rinner iväg okontrollerat. En del av förklaringen till att detta undgick upptäckt kan finnas i de slappa rutiner och den undermåliga redovisning som verkar ha varit normen. Enligt kommunens egen beräkning saknas kvitton för cirka 40 procent av inköpen med de aktuella kontokorten.
Kommunledningen måste gå till botten med vad som hänt. Polisanmälan är bara en av de nödvändiga åtgärderna. Den externa revisorns rapport pekar på flera närmast strukturella problem – undermåliga rutiner – vid sidan av alla märkliga inköp som gjorts och hur dessa har redovisats. Tänk att en extern revisor ska behöva föreslå att ansvarig personal får reda på att regler är till för att följas och att budgeten för verksamheten måste hållas.
Ansvariga politiker och tjänstemän måste noggrant skärskåda sina egna insatser. Reagerade de tillräckligt snabbt och rätt när de fick information om vad som verkade ha hänt? Vem ska ha tack för att problemen uppdagades? Oppositionsrådet Ann-Sofie Lifvenhage (M) frågar öppet varför utredningen har dragit ut på tiden. Skattebetalarna i kommunen är garanterat nyfikna på svaren.