En vaksam nattuggla
När Christina Öhman slår upp en tidning läser hon först av färgerna och passningen, därefter själva innehållet en yrkesskada som hon har ådragit sig som chef på SN:s tryckeri. I dag fyller hon 50 år.
Men trycksvärta under naglarna har hon haft längre än så. (Man får måla dem när man går på fest.) I flera år arbetade hon som tidningsbud och tog hand om sina tre barn på dagarna.
Visst var man lite trött, men det var värt det. Vi fick fin kontakt, säger hon.
Varje natt hämtade hon upp de tryckvarma tidningarna på Arnö. När den dåvarande tryckerichefen bad henne söka jobb där, trodde Christina först att han skämtade. Det jobbade ju bara killar på tryckeriet.
Nu, flera år senare chefar hon över det sex man starka arbetslaget. Att hon är den enda kvinnan är ingenting hon funderar över.
Det har ingen betydelse. Vi har jobbat ihop i många år och känner varandra ganska bra.
Christina föddes i Norrköping, men flyttade som sjuåring till Thunsäter utanför Nyköping. Efter nian kände hon sig färdig med skolan och tog anställning på lantbruksföretaget Drabant. Där arbetade hon med allt från traktorreservdelar till diverse kontorsgöromål.
Att som nu jobba på nätterna, trivs hon med. Passet börjar klockan åtta på kvällen. Tolv startar själva tryckandet som pågår i två timmar. Resten av natten rengör hon maskiner och förbereder nästa pass.
Noggrannhet är tryckarens största dygd och varje natt är en strävan efter den perfekta tidningen. Allt ska stämma: toningar, färger och passning. Processen måste övervakas hela vägen. Petigheten har lönat sig, tre år har tryckeriet funnits bland de fem nomineringarna i tidningstryckar-SM och i år har Christina siktet inställt på vinsten.
Jag hoppas att vi vinner eller åtminstone blir nominerade i år igen.
Var tredje vecka när hon är ledig, passar hon på att lära sig golf. I sin ungdom seglade hon mycket och förra året hyrde hon och sambon en segelbåt. En tidig 50-årspresent var rundresan i Australien i maj. En av de bästa upplevelserna där var att snorkla i bariärreven. Som att bada i ett akvarium.
Jag har inte lust att ligga och sola hela tiden, jag vill se saker, säger hon.
Christina beskriver sig själv som rastlös, vilket lämpar sig på jobbet. Enligt stegmätaren tar hon 10 000 steg per natt. För att varva ner löser hon dagens soduko varje morgon. Då kan hon känna sig nöjd över vad arbetslaget åstadkommit under natten.
Det är ett skitigt jobb, men man ser resultat varje dag.
Så jobbar vi med nyheter