En våldsam gangsterhistoria med episka proportioner
Detta är inte första gången som Martin Scorsese gör en film om New York-gäng. Men det är första gången som han berättar en våldsam gangsterhistoria med episka proportioner, som utspelas i historisk tid. Närmare bestämt i mitten av 1800-talet.
Scorsese började drömma om att använda Herbert Ashburys historieroman, från 1928, som inspirationskälla till en filmberättelse i slutet av 1970-talet. Men efter Ciminos mastodontflopp Heavens Gate var det omöjligt för honom att finna tillräckligt modiga finansiärer.
Jag är inte så säker på att han har funnit det nu heller, med Miramax-chefen Harvey Weinstein som producent. För att Scorsese har fått kompromissa blir allt mer uppenbart, ju längre in i filmen man kommer.
Berättelsen tar sin början på 1840-talet, även om öppningsbildernas scenografi förmedlar en närmast dystopisk stämning. I det farliga slumområdet Five Points på nedre Manhattan pågår gängstrider, mellan de sedan några få generationer infödda amerikanerna, så kallade Natives, och framför allt invandrade irländare, så kallade Dead Rabbits.
Under en våldsam och legendskapande sammandrabbning dödar Native-ledaren Slaktaren (Daniel Day-Lewis) Dead Rabbits-ledaren Prästen Vallon (Liam Neeson). Ett av ögonvittnena är Prästens son, Amsterdam, som Slaktaren sätter på uppfostringsanstalt.
Först 16 år senare återkommer Amsterdam (Leonardo DiCaprio). Den enda som känner igen honom är en annan ung kille, Johnny (Henry Thomas). Han inviger Amsterdam i de nya spelreglerna och vad som krävs för att överleva i Five Points.
Under tiden som Amsterdam har varit omhändertagen har nämligen den närmast psykopatiske och karismatiske Slaktaren befäst sin makt över både korrupta politiker och andra brottslingar. Och det dröjer inte länge förrän han även har tagit den hämndlystne Amsterdam under sina solkiga vingar.
Livet på de skitiga New York-gatorna skildras mot en fond av en historiskt omvälvande epok amerikanska inbördeskriget. Fattiga och nyanlända immigranter får av en tjänsteman sitt amerikanska medborgarskap godkänt direkt när de stiger i land, för att tre steg bort kunna ta värvning i Nordstatsarmén. De hungriga immigranterna har alltså inget val. Och när Scorsese i bakgrunden av denna scen visar rader av likkistor med stupade soldater, ser vi att immigranterna förstår att de har givit upp allt och rest den långa vägen över Atlanten för att mer eller mindre ledas till slakt.
När Amsterdam och Johnny blir rivaler om samma kvinna, den skickliga ficktjuven Jenny (Cameron Diaz) som tidigare dessutom var älskarinna åt Slaktaren, behöver man inte vara ett geni för att förstå att han både kommer att bli förrådd och att han kommer att att få ännu fler anledningar än sin fars död att vilja utkräva hämnd. Gangs of New York kulminerar med blodigt upplopp mot inkallningsorderna. Endast den som hade råd att betala 300 dollar kan köpa sig fri, när armén kräver påfyllning. Och så mycket pengar har i stort sett ingen.
Att Scorsese är fascinerad av våld och aldrig har dragit sig för att skildra det i utdragna och detaljerade bilder vet vi. Med denna film verkar han dessutom vilja berätta att det är våldet, korruptionen och motsättningarna mellan de olika etniska grupperna som har gjort USA till det land det är i dag. Problemen är alltså inte nya. Dessvärre är den centrala berättelsen, om unge Amsterdam, inte särskilt engagerande. DiCaprio är lite väl valpig för att kunna tas på allvar och Diaz utstrålning för modern för att passa i sammanhanget. Däremot är sparsmakade Day-Lewis fenomenal som Slaktaren, även om han med sin långa rock, sitt öga av glas och sitt sätt att leverera repliker mest påminner om Peter Columbo Falk.
Men det som imponerar mest i Gangs of New York är scenografin, scenerierna och det verk man anar att den kunde ha blivit. För även om spellängden är hela 2 timmar och 45 minuter märks det att Scorsese har skalat bort historisk bakgrundsskildring, till fördel för biobiljettsäljande DiCaprios och Diaz vackra ansikten.
Förmodligen dröjer det inte länge förrän det kommer en director´s cut version, som är betydligt längre. Eller innan någon skandalförfattare skriver ner historien om den minst sagt bökiga inspelningen. Det ska, till skillnad från denna film, bli riktigt spännande.
Så jobbar vi med nyheter