Enkel tripp över Atlanten
Att se ett stråk med delfiner simma i glödande mareld. Att leva nästan en hel månad i fleeceunderställ och sjöställ. Att korsa Atlanten inkluderar allt.
Men i somras provade Nyköpingstjejen på något nytt. Att korsa Atlanten i en 54-
fotare som ensam kvinnlig besättningman bland fem killar.
Det blev lite grabbigt ibland. Men det var inte så farligt. Jag är en ganska grabbig tjej, säger Susanne. Det var nästa värre då jag benämndes som lilla gumman.
Det var i de stunderna som Susanne kämpade ännu hårdare.
Pojkvännen Pelle Fogelström låg bakom det stora äventyret.
Hans familj skulle köpa en ny båt och de hittade den på Rhode Island i USA. Så enda sättet att få hem den var att segla.
Den specialdesignade tripp 54-båten, en racercruiser som Susanne kallar den, hade två dubbelhytter ombord, två enkelkojer, ett stort allrum och dusch.
Vi hade sötvatten ombord hela tiden så man kunde duscha när man ville. Det var hur skönt som helst.
Och det var nog tur att det fanns vatten ombord. Några dopp i havet var det aldrig tal om.
Det gick alldeles för fort. Vi höll niotio knop i genomsnitt. Vi kunde ha gått fortare ibland men då hade det varit omöjligt att sova ombord. Visst hade vi dagar då det inte fanns så mycket vind, men det var mest på den svenska ostkusten. Sista biten fick vi faktiskt ta motorn till hjälp.
Äventyret började de 5 juli. 21 dagar senare var båten i hamn i Sverige.
Och du och din pojkvän är fortfarande tillsammans?
Ja, faktiskt. Då måste förhållandet klara det mesta.
Det var solsken när vi lämnade Rhode Island. Men precis när vi kom runt hörnet var dimman över oss. Och vi såg ingenting på tio dygn. Ibland var det så mycket dimma att vi inte en kunde se mätinstrumenten på masten.
Man kan tycka att det är då man på allvar börjar känna sig instängd. Mitt ute på havet med en vit, tjock vägg runtomkring sig.
Konstigt nog var det när dimman lättade som man fick lite av panik. Tidigare hade man kunnat inbilla sig att man seglade förbi massor med öar och sånt, men när man bara fick se horisonten, ja det kändes lite läskigt.
Besättningen på Antem skiftarbetade. Antingen drog man dagskiftet (från åtta till åtta på dagen) eller nattskiftet (åtta till åtta på natten).
Om man gick av vid åtta på morgonen hade man därför hela dagen ledig. Det var perfekt.
Men sömnen då?
Det var inga problem. Till en början passade alla på att sova så mycket som möjligt, eftersom man aldrig vet vilket väder man hamnar i. Efter ett tag hade alla sovit så mycket att ingen ville gå och lägga sig.
Och maten?
Alla lagade mat någon gång. Frukosten fick vi sköta själva, sen hjälptes vi åt med lunch och middag. Det krävs fasta rutiner.
Ingen skörbjugg?
Nej inte alls. Vi hade färska grönsaker med oss. Tomaterna höll sig nästa i två och en halv vecka. Det är lite skrämmande faktiskt.
Och sjösjuka?
Nej ingen blev sjösjuk. Jag hade lite problem när det slutade gunga. Det var knappt att jag kom upp från min koj i Skottland.
Under ett av de tysta nattskiften fick Susanne se något fantastiskt.
Delfiner som simmade i marelden. Det var helt fantastiskt. Vi såg val också och en haj, tror vi. Vi såg i varje fall konturerna av en fena. Samma grupp delfiner tror vi kom tillbaka och studerade oss vid ett antal tillfällen.
Med en nordlig kurs stötte de snart på dålig väderlek. För undvika lågtrycket siktade man på Skottland och Caledonian kanalen som går tvärs igenom högländerna från Corpach i väst till Inverness i öst.
Det var bra häftigt att se det högländerna. Att se Loch Ness. Vi var största båten för i år genom kanalen. Det var lite trångt ibland.
När kändes det som jobbigast? När gick det som långsamt?
När vi kom till Skåne. Då tyckte jag att vi var så nära. Det tog längre tid upp på östra sidan än vad det gjort från Göteborg till Falsterbo.
Efter att ha korsat Atlanten längtar Susanne till nya äventyr.
Vi pratar om Västindien eller Grönland, säger hon.
Ensamvargen har blivit lagspelare. Helt klart.
Fotnot: Mareld är ett lysande stråk som man ser på vattenytan i alla hav. Den uppkommer genom massförekomst av dinoflagellater. Genom rörelser i vattnet igångsätts en kemisk process som får ämnet luciferin att lysa.
Så jobbar vi med nyheter